Snart dags?

Jag har fått kommentaren "åh, snart dags!" flera gånger senaste två veckorna. Det är ganska roligt då att berätta att det faktiskt är 12 veckor till beräknat datum. Reaktionen blir då ansikten som ser ut som frågetecken innan jag berättar att det är två som bor i min mage :-)
Idag blir det umgänge med min familj, båda mina systrar är hemma från olika delar av landet. Vi ska äta lite gott, åka och sätta ljus på Farfars minnesplats bland annat. Såklart ska också mina systrar få känna lite sparkar från sina syskonbarn. Ha en fin lördag allihop!

Vecka 26, magbild mm...

Så gick vi in i vecka 26 igår, ännu en vecka är passerad och vi har tagit oss ännu en vecka närmare målet! Det känns att det börjar bli en annan tyngd i magen nu, speciellt när man är ute och går. Tempot har blivit långsammare och rundorna lite kortare. I söndags gick vi drygt 6 km och det kände jag var på gränsen. Men det finns ju annan träning också, på måndagar går jag på vattengympa vilket är skönt. Idag var jag och vovvarna ute i skogen en sväng. Vi har ju nära till skogsvägarna och där kan de ju springa fritt i sin takt och jag gå i min takt :)
Imorgon åker jag och mina föräldrar till min syster i Malmö där mina andra syskon möter upp. Vi ska gå på en dansföreställning imorgon kväll och sen äta lite god italiensk mat. På söndag kanske det blir en runda på stan innan vi åker hemåt. Mattias blir hemma och grejar med blivande toan på övervåningen, lugnt och skönt han får det!

Dags för ett inlägg

De senaste veckorna har jag/vi som ni kanske förstått inte mått sådär precis toppen. Energin har varit helt slut och jag är väldigt glad att vi inte är mitt inne i någon IVF-behandling just nu för det hade bara inte gått. Samtidigt är sorgen större och tyngre att bära än någon gång innan och det känns som om alla runt omkring en är gravida, har fått barn eller kommer att få det snart. I stort sett alla bloggar jag läst innan har nu en bebis på jäsning eller precis fått barn. De senaste veckorna har helt enkelt blivit en överdos av påminnelse om det vi inte lyckas få. Sen så här mitt i pausen blir man kanske också extra känslig, man hade velat bara vara och att barnförsöken för övriga också stått stilla men det kan man ju inte styra över. Dock känner jag att det börjar vända nu, dagarna blir ljusare och det är inte jättelångt kvar till vår resa till Teneriffa. Jag har varit riktigt flitig med träningen sista veckorna och springer nu lite drygt 5 minuter i sträck på löpbandet, går 1 minut, springer 4.5 osv.... Jag vet, det låter inte länge men för mig är det väldigt länge med tanke på att jag orkade 30 sekunder i taget när jag började träna precis innan jul. Tupperwareförsäljningen har gått alldeles lysande i januari och jag lyckades ta mig in på en åttondeplats av 2500 konsulenter i Sverige för januari.
Sammanfattningsvis så har det varit tunga veckor med mycket påminnelse om det vi saknar och längtar efter så i livet men det är skönt att det börjar vända nu. I veckan snudda faktiskt till och med tanken på när nästa IVF-försök skulle bli. Just nu tänker vi nog maj, efter resorna utomlands och när semestern inte är så hemskt långt borta. Idag har vi samlat energi och kraft ute på sjön utanför Gnosjö tillsammans med Mattias släkt. Vi var 14 personer ett tag på isen som var 15cm tjock redan. Ikväll blir det bowling med Mattias och min yngsta syster Evelina och efter det lite libanesisk hämtmat samt Melodifestivalen :)

Morgonmys i köket, Lady verkar vara sugen på att

hitta på något idag....

Full fart på isen, så härligt det är att få busa o springa fritt!

Pimpelfiske, pulkaåkning och promenader.

Far o son

Finsk grillkorv är bäst...

Mattias med ett av sina kusinbarn samt Leia & Lady.

Min fina lilla Leia lus :)

Någonsin?

Så här när en tredjedel av vår beräknade viloperiod har passerat så ställer man sig frågan "kommer det någonsin att gå"? Just nu känns IVF-behandlingar så långt borta och bara jag tänker på att behöva genomgå hormonbehandlingar och ruva på embryon blir jag illamående. Samtidigt är det ju förmodligen det enda sättet vi kan få barn på som det känns just nu. Andra hormonkurer har ju uppenbarligen inte funkat och skulle förmodligen inte göra det nu heller. Adoption känns väldigt långt borta för oss båda fortfarande. Så här står vi då nu med en tredjedel av viloperioden passerad och livet står stilla. Det känns inte bra någonstans för tillfället. Jag vill egentligen bara lägga mig under täcket, gråta flera timmar varje dag och bara skrika att det är så orättvist! Men det gör jag inte, jag samlar mig, håller modet uppe och gläds åt andra samtidigt som jag går sönder inuti. Pysslar här hemma, går långrundor med vovvarna i skogen och tränar som en galning på gymmet för att få komma bort från sorgen. Kommer det någonsin att gå? Just idag känns det inte så, idag känns det som om vi för alltid kommer att förbli barnlösa och stå och titta på utifrån medan de andras liv går vidare. Pessimist javisst men med 4 s barnlängtan så är det inte så lätt att vara positiv längre. Längtan och sorgen går inte att beskriva i en mening, inte ens i ett blogginlägg.
Ikväll kommer mamma, pappa och syster hit. Vi ska äta lite tapas och ha det mysigt. Längtar efter er!

Upp och ner, ner och upp

Precis vid återförandet och timmarna efter: ren lycka över att det har gått bra så långt, lycka över att mina ägg och älsklingens spermier blir så fina embryon. Lycka över att vi har fått hoppet tillbaka samt fått tron om att detta någon gång kommer att funka.

Så här på ruvardag 2 (idag): känslan att det kommer att gå denna gången, att det är denna gången ska vi få bli föräldrar och att det är denna gången som ska bli slutet på vår ofrivilliga barnlöshet. Andra stunden känslan av hopplöshet, känslan av att det aldrig kommer att funka och känslan av panik att kanske behöva ta tag i allting igen, samla kraft och igen våga tro på det som kan bli. Känslan av att kanske behöva samla så mycket kraft och energi att man igen ska orka med att det inte går vägen samt kanske igen, igen och igen...

Hur vet man hur mycket man orkar? Vissa stunder känns det som om den punkten är nådd för länge sen och andra stunder känns det som om vi kommer orka 10 återföringar till om det skulle behövas.

Det är alltid bättre att veta än att inte veta och idag är det alldeles för tidigt att veta någonting så egentligen är det ingen mening att spekulera eller fundera men känslorna finns där ändå och de kan man inte hjälpa.

I eftermiddag har jag och min fina Mamma varit och kollat på lampor och gardiner till deras nyrenoverade vardagsrum, det blir så snyggt! Tack för en fin stund med både prat, gråt och skratt :)

Ovan: inspirationsbild från Svenskt Tenn, ett måste att besöka när vi ska till Stockholm!

Ruvar på en stjärna!

Våra 5 embryon var idag 3 fina blastocyster, dvs 1 till min mage (den snygga på bilden ovan) och 2 till frysen. Eventuellt kunde de resterande 2 också frysas sen, de skulle odlas vidare till imorgon. De på kliniken var väldigt nöjda med resultatet, tydligen är det inte vanligt alls att det går att långtidsodla när man får ut 7 ägg :) Läkaren som berättade om hur det gått för embryona innan vi satte tillbaka sa att det bara är en tidsfråga innan det kommer att fungera, med så fin embryokvalite ska det gå sa han. Embryologen visade oss blastocysten på en skärm innan återföringen och sa att "här har vi något väldigt fint". Det var så fint när embryot kom på plats, en sån högtidlig känsla varje gång! Just nu svävar vi på rosa moln. Vi vet mycket väl att detta kan bytas mot förtvivlan om bara någon vecka men vi vet att det här troligtvis kommer att fungera någon gång och det är det viktigaste just nu! Efter besöket på Carlanderska åkte vi till Ikea och lite annat. Ikväll ska vi till goa vänner, äta lite mat och bara ha det gott! Tack alla underbara för tankarna, kommentarerna, mailen, smsen och telefonsamtalen de här dagarna. Om ni visste hur mycket det betyder, tack!!

Det blir inte Göteborg imorgon

För det blir på lördag!! Av mina 7 ägg hade 5 befruktats idag, wow!! Det blir långtidsodling!!Dessutom var mina ägg befruktade med vanlig IVF allihopa. Detta hade vi aldrig kunnat vänta oss. Jag hade som högst hoppats på att få tillbaka ett embryo imorgon, Naturligtvis är nu inte långtidsodlingen någon garanti för att det blir en bebis men just idag tänker jag vara glad för denna överraskningen :)
Sist vi fick ut 7 ägg gick det så här, tänk vad rätt behandling gör susen! Och era tummar såklart ;-) ♥♥♥

Sov gott!

Igår var en lång, tung men också väldigt fin dag, Farfars begravning. Det var så vackert i kyrkan med all musik och efteråt på minnesstunden med fina tal. Sov gott lille farfar, hoppas det finns Iphone i himlen också!

Inte hunnit blogga...

...så mycket senaste veckan. Fullt upp med allt just nu känns det som. Jag har varit gräsänka i över en vecka och knappt hunnit reflektera över att älsklingen varit iväg, tiden går så fort! Vi har förberett en del för farfars begravning på fredag och varit mycket tillsammans i familjen senaste veckan. Utöver det har jag inte gjort mycket annat än sovit, ätit, promenerat och jobbat. Imorgon kommer mitt hjärta hem och det är såklart underbart, livet blir liksom helt igen.

Igår kom min yngsta syster hem från Island så idag åt vi lunch ihop, senare gick vi en sväng i skogen med hundarna när mamma kom hem från jobbet :)

Jag har löst ett kort på friskoteket + gruppträningen i sporthallen här i Gnosjö för ett år nu. De hade prova-på-veckor nyss och det fanns många pass som man blev sugen på bland annat spinning, powerstrech och pilates. Dessutom får jag ju träna på friskoteket när jag vill där det finns träningsmaskiner för hela kroppen. Skulle jag bli gravid i höst så kan jag anpassa träningen till skonsammare också, det känns bra!! När jag betalade träningskortet idag så frågade hon i kassan om jag inte skulle vara med på spinningen imorgon kl 06.30. "Ja va tusan sa jag, skriv upp mig!"sa jag efter att ha funderat lite. Hmmm, var det så smart? Kommer nog bli lite segt att ta sig ur sängen även om det kommer vara vansinnigt skönt efteråt :)

Energin finns kvar för övrigt, vet inte var den kom ifrån men jag är väldigt glad om den vill stanna! Kanske tar sorgen lite av den nu men förhoppningsvis finns mestadels kvar till starten av nästa behandling som blir i början av november....

Torsdag

Blev så himla förkyld inatt, det kom bara pang bom! Typiskt när jag hade bokat tid med en fiolbyggare i Huskvarna idag som skulle reparera min cello. Nåväl, ett par panodil och lite nässpray så gick det ganska bra att åka ändå. Cellon blev jättebra, strängarna sitter ordentligt nu med lite småjusteringar. Jag behöver förmodligen byta det sk "stallet" som håller upp strängarna så småningom men det går på 1650:- så det får vänta ett tag! Nu funkar cellon ett tag i alla fall, huvudsaken är ju att jag kan spela på farfars begravning nästa fredag. Det känns så bra att få spela då eftersom han var på många (om inte nästan alla) spelningar jag haft :) Hittade kläder idag till nästa fredag också, skönt att ha det klart! Det känns som om vi har landat lite i sorgen nu även om det är tomt, väldigt tomt. Ofta slår mig tanken om just det där "aldrig mer". Aldrig mer kommer vi att få höra hans skratt, berätta en rolig historia, gosa med hundarna eller höra vad han nu läst om för ny teknikpryl :)

Nu blir det mys i soffan resten av kvällen, vovvarna snusar gott redan!

Älskade Farfar ♥

Det är så svårt att förstå att du är borta, alldeles nyss var du här. Du var så ungdomlig hela livet, så mycket glädje vi har haft med dig! Du var gammal nu när du fick somna in, det visste vi ju men dina sista dagar gick så fort, vi hängde knappt med i svängarna. Som tur var hann vi säga hej då och du hann önska mig och Mattias lycka till med "barnverkstan". När vi pratade med dig så sa du att dina bekymmer var små i jämförelse med våra fast du inte var alls pigg. Du orkade tänka på vår barnlängtanssorg ändå och önskade oss lycka till. Vi kommer att sakna dig så otroligt mycket!

Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta,

för alla utav oss du gjorde ditt allt.

Du deltog med oss i vår glädje och smärta

Tack kära Farfar, tack för allt.

***********************************

Med glimten i ögat fick du oss alltid skratta

att du inte längre finns kvar hos oss är svårt att fatta

Att säga farväl vi gör med stor smärta

för du kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta

Sov nu gott så ses vi kanske snart

och då blir det som vanligt med dig, full fart

En skön helg

Har precis varit ute o gått med en go vän, en timme var vi ute, pratade och fick frisk luft. Jag säger det igen; promenader är medicin för mig! Jag känner mg så pigg efteråt och huvudet är rensat... I fredags var jag och mamma på pilates i Töllstorpshallen. Det är riktigt bra träning och jag känner att jag verkligen behöver det, ganska mycket träningsvärk i magen igår kan jag säga!

Igår mitt på dagen var det dop för Mattias lille kusin H i församlingshemmet i Gnosjö. Ett jättefint och lättsamt dop med mycket musik och god mat. Igår kväll hade vi kalas för oss här hemma med goa vänner och deras barn, det blev tacogratäng och glass. När vi var i Ullared sist köpte vi ritblock och pennor och det plockade vi fram igår. Efter en stund var både barn och vuxna samlade i köket och ritade alla möjliga motiv, både vanliga och ovanliga :) Det blev många skratt! Tack för en trevlig kväll!

Nu ska jag fixa iordning lite här hemma innan vi ska åka till mina föräldrar och äta middag. Trevlig söndag!

Idag

Idag har jag känt mig ganska pigg, inte hunnit tänka på vår sorg långa stunder. Idag är Mattias födelsedag och vi har haft kalas här idag, både hans och min familj har varit här och det var väldans trevligt att träffa alla. Efter kalaset gick vi en sväng i skogen med vovvarna och ikväll bjöd mina föräldrar på mat på Bambu i Bredaryd. Alla mina syskon var hemma i Småland idag, så mysigt att vara samlade hela familjen. Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget, ville nog egentligen bara skriva att jag hoppas att det kommer fler såna här dagar då sorgen inte känns så tung hela tiden! ♥

Fin text

I min dröm:

Livet är tungt men hoppet består
smärtan får inte ta vid
tomheten drar
men lämnar ett spår av sorg
i min längtan till dig

För du är det barn som jag inte har
men varje minut finns du här
jag känner dig väl fast du inte finns
jag älskar och håller dig kär
i min dröm

Text och musik: Jessica Pilnäs - Åsa Jinder

Hittade denna dikt på en sida på nätet, tyckte den var så fin! Jag och vovvarna har varit ute i skogen i 2 timmar idag, hittade 3 liter kantareller som bland annat blir en väldigt passande ingrediens i kvällens middag när mina föräldrar kommer hit :) Det finns inte många saker som rensar huvudet och ger energi som en runda i skogen!

Skogens guld

I söndags var jag, vovvarna, mamma o pappa o syster ute i skogen ett par timmar och letade svamp. Vi hittade både kantareller och en del andra matsvampar. Blev en god gryta här hemma på kvällen samt en kantarellmacka till lunch dagen efter, mums!

Ruvarstatus: Lugnt än så länge men tyvärr har jag en känsla av att det inte kommer att gå den här gången heller. Vi får se helt enkelt....

Och så kommer känslorna...

Det är väl ändå konstigt att samma känslor ploppar upp i huvudet ett par dagar innan återföring av embryo. Hur ska det gå? Ska vi få ha en stor mage om några månader? Kommer vi återigen att se blod och bli förtvivlade om några veckor? Det finns inget annat val än att kämpa på men ibland önskar man att kämpandet hade ett slut snart. Sen är det väl ovissheten som avgör mycket också, hade vi nu fått usla befruktningsresultat på våra IVF-försök och kliniken sagt att det inte är någon mening att vi fortsätter med det så hade det nog varit lättare även om det såklart också är en enormt stor sorg. Men nu säger de att det ser bra ut, perfekt till och med men ändå har inget att de embryon som vi fått tillbaka velat stanna och såklart undrar man ju om det någonsin kommer att göra det. Åh, vad jag bara ibland vill hoppa över resten av IVF-resan och stå där med en bebis i famnen. Om man ändå kunde bestämma det.... Det är bara att hålla tummarna, det är det enda man kan göra. Hålla tummarna att det efter nästan 4 års längtan, hopp, förtvivlan och sorg kan bli vår tur att få ett plus på stickan och ha tur i det här spelet! Tack för att ni finns och stöttar oss, ni betyder så mycket! ♥

Härliga dagar

I söndags kväll kom mina föräldrar hem från sin fjällvandring, de har varit iväg 2 veckor och bland annat bestigit Kebnekaise. Min syster Malin fixade en supergod middag (bild ovan) till dem samt mig, Mattias och min andra syster Evelina. Det bjöds bland annat på citronkyckling med rosmarin, ugnsgrönsaker, äppelsallad med getost, ostmuffins. Supergott, tusen tack!
Igår åkte samma gäng förutom Mattias till Falkenberg och åt på Laxbutiken, en restaurang med mestadels lax helt enkelt, i olika former och sorter, alldeles underbart gott var det :) När vi var mätta åkte vi till Ullared och handlade lite allt möjligt, både nödvändigt och onödigt...
Om en stund ska jag åka till Farmor o Farfar i Hestra en sväng och ikväll är det final i Allsång på Skansen, det får man ju bara inte missa!

Stor laxtallrik på Laxbutiken, 5 olika sorters lax och 2 såser till.

Lite lagom trött gäng efter en sväng på Gekås

Gårdagens bästa klipp var nog flytvästar

till Mattias o Markus båt, 139:-/st!

Jag köpte en rosa jättemjuk filt till mig själv

att ha i soffan. Tydligen fanns det fler spekulanter

på den....

Bloggtorka eller nåt..

...men nu är jag nog igång igen! Försöker se bristen på tid för att blogga som något posititvt; att tiden går fort och det känns som om jag börjar må bättre, det är skönt! Senaste veckan har varit händelserik. I lördags var jag på möhippa för goa vännen Tintin. Vi hade en jätterolig dag, vi var först på Upzone i Borås (höghöjdsbana), gick på stan i Borås och gav henne en del tokiga uppdrag och så på kvällen åt vi mat ihop hemma hos mig och senare drog vi till High Chaparall. Tintin verkade nöjd med dagen och hennes tärna Marie hade gjort ett jättejobb! :) I tisdags var jag ledig och då åkte vi till Säm utanför Herrljunga där min faster har sommarstuga (bild ovan). Vi träffade två av mina kusiner med familjer och även faster o hennes man. Tack för en jättemysig dag med massa tjöt, god mat och bad! Igår när jag sovit lagom länge var vi barnvakt åt Mattias kusin barn T och N som är 7 och 5 år. Vi var ute i skogen och plockade blåbär och sen på kvällen lagade vi mat och så åt vi tillsammans allihopa sen, föräldrarna fick också lite ;-) Ikväll ska vi ut med samma föräldrar, de smög nämligen iväg och gifte sig i juni utan att någon visste om det så nu får vi fira dem lite i efterhand....
I måndags började jag med mina proveratabletter för att få mens så någon gång runt nästa helg är det dags att börja med andra tabletter som får slemhinnan lagom tjock inför embryoåterföringen. Undrar hur det kommer att gå... nervöst, spännande, hemskt, hoppfullt...!

Tintin i sin första utstyrsel när hon äter jordgubbar-
och champagnefrukost i Uddebo där hon är uppväxt.


Kläderna hon fick på sig i Borås inför uppdragen
på stan som bland annat var att dela ut kondomer
till folk och berätta varför de skulle använda dem...

I skogen igår. Barnen tog så bra hand om hundarna.

Halva tiden på Öland har snart gått....

.....och det var det väldigt välbehövligt med lite vila nu och bara få vara tillsammans och ha det gott. Vi har det riktigt skönt här, det har varit bra väder förutom idag då det har regnat nästan hela dagen. Fr.om imorgon till den dagen vi åker hem väntas sol, nice :)
Om lite drygt 2 veckor drar IVF 4b igång eller 3b om man nu inte räknar nr 1 som ett försök eftersom inga ägg då blev befruktade. Jag vet inte ens om jag känner att det är spännande längre eller om jag ens vågar hoppas. Hoppas gör man väl såklart men det är inte på samma sätt längre som vid de första försöken. I slutändan handlar det om det där lilla embryot, huruvida det klarar upptiningen och om det är tillräckligt livsdugligt för att stanna i 9 månader.
Om det inte funkar nu, när ska vi orka med nästa försök? Orkar vi? Jag vet inte. Just nu vet jag ingenting och vågar inte hoppas på någonting alls samtidigt som jag längtar och vill mer än någon annan gång. Det är så dubbelt allting och så orättvist, så förbaskat orättvist. Ofta undrar vad det är för mening med allt väntande egentligen. Vår väntan börjar närma sig 4 år nu, om det hade funkat direkt hade vi haft en 3-åring med oss i husvagnen på semestern och kanske ett syskon på väg. När folk sitter och pratar om barn så vill jag så gärna vara med, också prata om det jag har läst och hört men jag känner mig aldrig som en fullvärdig medlem i de grupperna så länge jag inte själv är mamma. Alltid utanför fast jag kanske längtat flera år längre än de som går med stora magar, barnvagnar och till och med syskon på väg.....Jag vill att den här jobbiga resan ska vara över snart så man får må bra igen och kan glädjas!
Ingen som inte varit i IVF-svängen själv kan förstå fullt ut hur jobbig väntan och längtan och förtvivlan kan vara. Däremot har vi er alla goa nära vänner och familj som förstår oss när vi är ledsna och kanske inte orkar allt. Som ändå låter oss vara med och prata om barn och bjuder in till samtal och inte ser det som något konstigt. Som skickar kramar via bloggen, sms, telefon och som kramar oss irl, som finns där och stöttar och peppar. Som gör att vi orkar ett tag till. Tack ♥
Vi har en veckas semester kvar här på härliga Öland och då ska vi försöka njuta så mycket vi kan. Vi har gått morgonpromenader på 1 timme varje morgon och det hjälper mycket tycker jag, man känner sig piggare :)

Leia bevakar snyggaste kylväskan ;-)

Igår tog jag, Mattias och hans föräldrar en cykeltur på 2 mil....

...till Källa Glassgård där det fanns mycket gott

att välja på! Min glass är såklart den rosa ;-)

1 månad kvar imorgon

Tills nästa försöka-få-barn-omgång drar igång. Denna gång blir det bara tabletter inför återinsättningen vilket känns otroligt bra och typ tusen gånger enklare än de andra procedurerna. Jag börjar med tabletter för att få mens ca 1 augusti och sen blir det andra tabletter för att få slemhinnan lagom tills det blir återinsättning i slutet av augusti. Vi har ju tre fina blastocyster i frysen som sitter på varsitt strå, antar att de tar upp en i taget och ser om de överlever. Att ingen av de tre skulle klara upptining vågar jag inte ens tänka på nu, så får det bara inte bli! Undrar hur de har det där i behållaren där det är nästan minus 200 grader, betydligt svalare än här men lite väl kallt kanske. På Carlanderskas hemsida står det så här om frysförvaring av blastocyster:

Vitrifiering
Långtidsodlade embryon frysförvaras genom en teknik som kallas vitrifiering. Det är en relativt ny metod som vi som första klinik i Sverige använder sedan 2005.
Vid vitrifiering förbereds blastocysten genom att man med hjälp av laser gör ett litet hål i äggskalet så att man lättare kan skydda cellerna vid den snabba nedfrysningen.
Blastocysten skyddas genom en process som kallas för "inglasning" (vitrifikation). Den inleds med att blastocysten läggs i en viskös lösning och placeras på en ögla av nylon, en så kallad cryo-loop som därefter förs direkt till flytande kväve. Det hela tar någon minut.

Vem har kommit på allt detta? Otroligt intressant och fascinerande är det!

För övrigt njuter jag som bara den av min semester. Igår jag en sväng i Hörle o Värnamo o hälsade på bland annat goa vännen A o hennes härliga barn, lämnade lite Tupperwareprylar och gick lite på stan, hittade bland annat en skön strandklänning. När jag kom hem åkte jag, mamma o syster med vovvarna till sjön och badade. Lady var i 1,5 timme och det var inte precis lätt att få hem henne när hon insåg att det var slut på badandet....

Idag gick jag upp vid 7, gick en promenad på en timme och städade sedan huset, skönt att ha det gjort innan helgen! Mattias brukar ju städa i vanliga fall men jag får väl offra mig nu när han är bortrest. Mitt på dagen idag var jag hos goa vännen J och fick supergod lunch :)

Ikväll kommer mina föräldrar o syster hit o äter lite mat.

Så här gott skulle man ju ha det fler veckor om året, fast då skulle man väl inte uppskatta det på samma sätt kanske? Nehepp, nu får det nog bli en yoghurt- och hallonsmoothie i skuggan!

Kramar till er :)