2012 - bäst hittills

Januari- mitt inne i en Ivf-paus. Energin var totalt slut efter fem återföringar och det var nog här jag tyckte att det var som jobbigast att längta efter barn.
Februari- ljuset började återvända och så också energin. En resa till Teneriffa låg bara en månad bort.
Mars- en helt suverän resa i början av månaden där vi samlade massor av energi. Sol, bad, god mat och bara vara laddade våra batterier hur mycket som helst. Bästa semestern någonsin enligt min sambo och bi var glada att vi vågat ta en paus från Ivf:andet och göra lite annat!
April- ytterligare en resa gjordes och denna gång till Spanien med mina föräldrar och syskon. Våren var i full gång när vi kom hem och hoppet om att vi en gång skulle få bli föräldrar började komma tillbaka igen.
Maj- den 8:e maj fick vi tillbaka 2 blastocyster i Göteborg. En vecka efter insättningen hade jag en annorlunda känsla i kroppen. På testdagen den 22 maj fick vi ett finfint plus!
Juni- vi fick se Love och Ludvig på en ultraljudsskärm för första gången. Två hinnsäckar med varsin gulesäck i varje. Några dagar senare fick vi se deras hjärtslag första gången. Mycket dubbla känslor under de första veckorna; överlyckliga över att äntligen vänta barn och samtidigt livrädda att förlora dem!
Juli- de första 12 veckorna hade passerats och vi började nog tro att det faktiskt var sant att vi skulle få bli föräldrar ändå! Vi hade härliga dagar på västkusten med våra små lurviga och en härlig vecka i Halmstad med vänner.
Augusti- kände det första fladdret i magen. Åkte till Ullared och inhandlade alla nödvändiga och kanske en del onödiga bebisprylar. Två av allt och kassörskan önskade mig lycka till :-)
September- blev sjukskriven pga blödningar. Oro såklart samtidigt som jag mådde hur bra som helst, gott om energi och inte ont någonstans!
Oktober- en månad som bara flöt förbi, mådde hur bra som helst även om magen började bli riktigt stor.
November- den 15:e gick vattnet kl 06.30. Knappt ett dygn senare fick vi träffa våra fina barn! Förlossningen var både det bästa och jobbigaste jag varit med om men framförallt så häftigt att efteråt få se hur våra mirakel såg ut äntligen! Nu är de 6 veckor och så självklara i våra liv. Det var ju de här vi väntat på!
December- vi har firat vår första jul med våra barn. Idag är det nyårsafton och det går ju inte att sammanfatta 2012 annat än som det bästa året hittills. Samtidigt så är vi redan väldigt nyfikna på vad 2013 har att bjuda på!
Gott Nytt År!!!!



Barn i pyjamas :-)

Frågor

Catharina frågade om vi vet om det är enäggs eller tvåäggs. Nästan alla läkare har bedömt våra killar som tvåäggs under graviditeten förutom en som sa att de troligtvis var enäggs fast hon ändrade sig sen när hon läst på lite om skiljevägg osv. Vi satte in två embryon i Göteborg och det kan ju bli enäggs ändå; om det ena inte klarat sig och det andra blivit två. Men vi är ändå nästan helt säkra på att Love och Ludvig är tvåäggs eftersom de är så olika. Kanske svårt att se på bilder för er men för oss är det ingen risk att ta fel :-)
Theresia undrade hur länge vi blir kvar här till. Lite svårt att svara på, det är syrgasen som ska bort och sen ska de orka äta lite mer själva än vad de gör nu för att vi ska kunna åka hem. Grabbarna har varit utan syrgas några timmar/dag nu och de klarar det bättre och bättre. Sen när den är helt borta så ska de ha övervakningen kvar ett tag så de ser att de håller bra värden. Vi gissar på att vi kommer hem om ett par veckor men då med hemsjukvård, dvs vi blir inte helt utskrivna direkt utan åker hit en gång i veckan samt har kontakt med Neo hemifrån varje dag. De kommer då att ha sina sonder kvar och när de sedan äter helt från mig så tar de bort sonderna och vi blir utskrivna.
Barnen har hela tiden fått beröm för att de har varit så duktiga här, skött sig bra med tanke på hur tidigt de kom men framförallt att de inte fick tillgodogöra sig något kortison alls knappt från mig eftersom det gick så snabbt från vattnet gick tills de var ute. Lungorna var med andra ord omogna när de kom ut och därför har de behövt cpap och syrgas så pass länge. Vi har flera gånger funderat på hur läget varit om de fått stanna kvar ett par dygn till i min mage så lungorna fått mogna mera efter jag fått kortisonet, såna funderingar går inte att undvika. MEN det viktigaste är ändå att det är två pigga killar vi har och att vi till slut kommer härifrån :-)

3 myror i rad och barnvagnspromenad

Bodyn som Ludvig har på sig köpte jag för ungefär 4 år sedan när vi hade varit igenom flera hormonkurer utan framgång och det stod klart att vi skulle börja med Ivf. Bodyn blev första plagget till samlingen av kläder som jag köpt när väntan känts lång och längtan oändlig. Nu sitter bodyn på en av våra prinsar och det går inte riktigt att förstå att det är sant. Tänk hur många gånger man tittat på de där kläderna för att hålla hoppet uppe om att en liten en dag skulle få fylla ut dem...
Vi mår annars bra här, grabbarna är pigga nu från sin förkylning och det märks framförallt på att de klarar sig delvis utan syrgas. De var utan ett par timmar inatt och nu på förmiddagen var Love utan två timmar och Ludvig fyra timmar. Intresset för att äta själva ökar också och det är så härligt. Vi har börjat dra ner på maten de får via sonden eftersom de får i sig lite från mig nu.
Mattias var hemma en sväng igår och klippte klorna på vovvarna och ordnade med lite annat praktiskt. Innan han skulle åka tillbaka hit fick jag skicka följande sms: "Packar du in barnvagnen också? Verkar som om vi kan ta en tur snart :-) ta med fårskinnen också! Puss". Invigning om några dagar alltså, visserligen med övervakning men ändå, så härligt!!




Three ants in a row :-) byxorna är julklapp från barnens mormor och morfar.




Gott att sova tätt ihop!




Gott att hålla handen!

Sondbyte

Då passar vi på att fotografera barnen lite! Idag har de också börjat träna att vara utan syrgas en liten stund. Lite ovant att se dem utan slangarna men härligt!




Love till vänster. Längst upp i bädden sitter två kaniner som de fick i julklapp av personalen här på julafton :-)



Love



Ludvig

Förkylt men stabilt

Då har barnen varit igenom sin första förkylning. Tur att det finns näsdroppar och snorsug :-)
Annars är läget stabilt, båda är pigga och ökar finfint i vikt. Love vägde 2925g och Ludvig 2705 idag, som ni förstår så tycker vi att de växer lite för fort! Storlek 44 är redan passerad och de är inne på 50 nu. Syrgasen har de kvar. Igår fick de båda lite blod, för tidigt födda barn har ofta lite lågt blodvärde och det är normalt för deras ålder. Att de nu fått en skvätt med blod gör förhoppningsvis att de kan bli av med syrgasen snart. De börjar bli mer och mer intresserade av att äta från mig och de orkar längre stunder än förut. Det börjar sammanfattningsvis märkas att de närmar sig fullgången tid!
Julen var mysig här på sjukhuset, barnen fick julklappar av personalen och vi hade våra nära och kära hos oss. Bättre dag kunde vi inte ha fått! Grabbarna fick såklart en hel del kläder i julklapp som de kommer bli hur snygga som helst i :-)



Våra två tomtenissar, Love till vänster.



De här kläderna köpte vi efter rutinultraljudet i augusti och de passar perfekt nu :-) Ludvig närmast kameran.



Tur att det finns bra förvaring i skötbordet på vårt rum!

Vi njuter

Dagarna går så fort! Det har jag ju skrivit förut och nu när barnen bor med oss går dagarna ännu fortare! De äter var tredje timme, innan det blöjbyte och efter maten pumpar jag. Sen sover de (ibland) en stund och sen är det dags att förbereda för nästa måltid. Vi har dem i vår säng nästan hela tiden för att ha dem nära och kunna mysa så mycket som möjligt! Personalen tar hand om barnen något mål/natt än så länge så vi får sova lite. Idag har jag varit här själv, Mattias är hemma pga förkylning. Inga förkylda människor får vara här på avdelningen, för tidigt födda barn är väldigt infektionskänsliga... Imorgon hoppas vi att han är piggare och återvänder hit på kvällen :-)



Nappar hittar man lite överallt. Verkar som om det bor två bebisar här ;-)

Bästa julklappen

Nu bor barnen med oss på rummet. Dagtid än så länge och med lite syrgas men ändå, vi får äntligen vara som en riktig familj och lite ifred :-)
Fyra dagar kvar till julafton och vi kunde inte fått en bättre julklapp!
Allt går framåt som det ska, grabbarna ökar i vikt ordentligt (Love 2630g och Ludvig 2520g idag). De har fortfarande lite syrgas (0.1 liter/minut som är den lägsta nivån). De tränar på att äta varje dag och det går framåt även om de inte orkar så långa stunder. Några veckor till här väntar men det känns helt ok, speciellt eftersom vi nu får bo tillsammans med barnen :-)

1 månad

Redan 1 månad "gamla" fast de egentligen inte är fullgångna än...samtidigt så självklara i våra liv. Det går väldigt mycket framåt för tillfället. Jag skrev ju igår att Ludvig skulle vara ur cpapen efter ork. Han orkar helt utan sedan igår morse och idag tog de ut apparaten från rummet :-)
Idag sa de också att vi ska börja förbereda oss mentalt på att barnen snart får flytta in till vårt rum. Kan man få en bättre julklapp?!? Spela roll att vi inte är hemma över jul, att vi får ha våra barn hos oss är över förväntan och helt underbart!
Idag har mina föräldrar och min farmor hälsat på oss. Vi var en stund hos barnen först och sen var vi och åt lunch tillsammans. Tack för besöket!
1 månad som sagt och tiden har gått både långsamt och snabbt. Långsamt första veckorna och speciellt när Ludvig fick sin andra infektion. Snabbt sista veckan när cpaperna försvunnit och våra godingar snart får flytta in hos oss! Även om det gått bra för grabbarna de här veckorna och de utvecklats normalt för sin ålder så har det stundvis varit tufft. Speciellt i början när andra barn på salen var ur sina kuvöser och kopplades ur sin övervakning efter ett par dygn. Sen kom nya barn och efter ett par dygn hade även de blivit av med övervakning och flyttat in till sina föräldrar. Så här passerade ett tiotal barn första veckan och vi var kvar och visste inte hur många veckor vi hade framför oss. Sen fick vi flytta in på ett annat rum där andra barn som var födda ungefär lika tidigt låg. Skönt med lite lugn och ro! En annan sak som varit jobbigt är att inte vara där för barnen hela tiden. Vi sitter ju hos dem många timmar per dag och tröstar när vi är där och de är ledsna, när det är provtagning osv. Men de är ju ledsna på natten ibland också och känslan av att vi inte alltid är där för dem när de har det jobbigt är tuff. Speciellt senaste veckan har denna känslan varit mer påtaglig då det märks att de känner igen våra röster... Men snart snart har vi möjlighet att trösta dem vid alla tidpunkter :-)



En "vägg" har lagts i bädden för att de inte ska störa varandra för mycket...



Jag och Love



Mattias och Ludvig



Hela familjen


Love badar...
Dagens vikter: Love 2485 och Ludvig 2300.

Lite till framåt...

Så duktiga killar vi har, vi kan omöjligt bli stoltare än vad vi är. Love firar en vecka ur cpap idag, hurra!! Ludvig har hittills varit ur sin 12h/dygn som mest och från och med idag får han vara utan den efter ork, det vill säga att de sätter bara tillbaka den när han visar att han behöver den. Love vägde idag 2450g och Ludvig 2300g, börjar bli två stadiga killar ;-)
Det är idag 9 dagar till julafton och hoppet om att vi ska få ha våra barn hos oss på rummet då lever. Om det inte tillstöter något nytt t.ex en infektion så verkar drömmen kunna bli sann!
Lite bilder kommer det här också. Love till vänster och Ludvig till höger.






Vi ligger gärna nära varandra och gosar precis som i magen :-)

Lägesrapport

Hej på er!
Har egentligen inte så mycket att rapportera, allt går sakta men säkert framåt! Love firar idag 4 dygn utan cpap och vi tycker att han är så duktig. Han behöver lite syrgas fortfarande, den är inställd på lägsta nivån så om några dagar klarar han sig kanske utan! Ludvig är också så duktig, tränar att vara utan sin cpap och det går framåt. Hans infektionsvärden är nu nästan normala igen, nu hoppas vi bara att han slipper fler såna här omgångar!! En riktig liten kämpe är han som trots allt jobbigt visar sån enorm livsglädje och flirtar med oss :-)



Så här snygga blev grabbarna i bodysar som de fått av Mattias kusin med familj. Det var barnen i familjen, alltså Love och Ludvigs sysslingar som valt bodysarna :-)



Ludvig. 2220 g idag!



Love. Spana in dubbelhakan på matvraket ;-) 2330 g idag..

Mysigt

Storlek 44 är väl kanske lite för stort ännu men 38 var för litet.. Så mysigt att få ha lite kläder på dem nu, det blir lite mer personligt!
Idag har det hänt mycket och bara positiva saker. I torsdags fick ju Ludvig antibiotika och tur var det för infektionsvärdet hann bli ganska högt innan det vände. De tror att infektionen liksom förra gången kommer från ena handen där han haft en "nål" som han fått mediciner i. Redan igår var infektionsvärdet halverat och vi hade en mycket piggare kille. Idag kände vi igen honom helt :-) han har redan tränat på att vara utan masken, 6 timmar totalt idag vilket är superbra säger alla här. För Love går det också bra, han klarar sig utan masken kanonbra och de pratade idag om att ta bort den för gott från och med imorgon, så underbart!
Så vad är det nu kvar för att de ska få flytta in till oss? När de är av med maskerna helt så är vi nog snart där men vi räknar med att det är ett par veckor kvar dit för att inte bli besvikna. Jag har tränat lite amning med Love idag och det gillade han helt klart, fattade galoppen direkt även om han inte orkar mer än några tag i taget så att säga :-)
Många framsteg på en dag, innan i veckan tyckte vi att det var lite segt men nu har vi fått ny energi! Kram och godnatt från oss 4, framförallt från pyjamaspojkarna!




Love till vänster med pyjamas från Mormor & Morfar och Ludvig till höger med pyjamas från Farmor & Farfar. Och svaret på frågan om vi kommer klä dem i likadana kläder blir nej. Visst liknande ibland men inte identiska kläder förutom ytterkläder där vi redan har likadana :-)

Vi förbereder

Igår fick ju grabbarna komma ut ur sin kuvös och i en vanlig säng med varmvattenmadrass. Den stod igår på 37 grader och kan höjas och sänkas efter behov. De sänkte redan temperaturen igår eftermiddag, sen mera inatt och ännu mera nu på morgonen. Nästa steg är att stänga av värmen och att de får ha egna kläder i sängen vilket nog blir i eftermiddag. Varma barn vi har, lika sina föräldrar... Nu har vi därför gjort i ordning och packat barnens kläder i storlek 44, de ska få flytta in till barnens rum om en timme :-)
Vi tyckte att det var ett stort steg igår när de fick lämna kuvösen och blev mer "lättillgängliga" men att nästa stora steg skulle komma redan idag hade vi ingen aning om! Nu dröjer det ju ett tag tills vi får ha våra godingar hos oss på vårt rum men att det går så här bra framåt i övrigt gör att det blir lättare att vänta. Lovar bilder imorgon på dem i kläder ;-)
Ludvig blev ju insatt på antibiotika igår och tur var det, han är redan piggare. Tänk så väl man märker redan när ens barn inte riktigt är i form! Ludvig var ur sin mask 1h nu på morgonen och det gick bra, kanske blir en stund ikväll också. Mina föräldrar kommer på besök ikväll också, det ser vi fram emot!!

2 kg och ute ur kuvösen!

Nu väger vi 2 kg var och det firar vi med att slippa kuvösen! Både vi och sköterskorna på Neo tyckte att det var för trångt och för varmt för oss där inne. Nu ligger vi i en vanlig säng med värmemadrass under oss, oj så skönt och så bra vi trivs!
Love är ur sin mask efter ork och är nog av med den om några dagar. Ludvig hade liiite förhöjda infektionsprover idag så han har fått antibiotika för säkerhetsskull. Han hade också lite vätska på lungorna så han får vätskedrivande medicin samt ha kvar sin cpap helt någon eller några dagar till innan han kan börja träna att vara utan den igen. Allt detta är fortfarande normalt för prematura barn och om några veckor kommer de att klara sig både utan cpap och syrgas. Annars är det två pigga killar vi har som gillar att gosa och som visar tydligt när de vill något :-)
Kramar från oss!

Sakta men säkert framåt

Allt är ok här. För Ludvig är det dock lite jobbigt att träna sig ur masken. Han blir lite flåsig när han har varit ur den ett par timmar. Därför får han nu ett par vilodagar (i mask) så gör vi nya försök sen. Det är helt normalt att det går lite fram och tillbaka med framstegen och det är viktigt att ta det långsamt för att inte få bakslag. Vi har ju tid och vi ger grabbarna den tid de behöver. De skulle ju varit i magen några veckor till så det är inte konstigt att lungorna behöver tid för att utvecklas. För Loves del går det mer stabilt och han är ur masken minst 8h/dag. Annars är det pigga och goa killar vi har. Båda har ökat bra i vikt och ligger nu strax över 1800g. Det märks att de växer, personalen tycker att de börjar bli för stora för att vara i samma kuvös. De boxar varandra i ansiktena och drar varandra i öronen ibland, det är väl deras sätt att upptäcka och lära känna varandra.
Lite nya bilder också. Love har badat ikväll, Ludvigs tur imorgon 😊



Två pigga killar i morse, det är så roligt att de börjar titta sig omkring när de hör våra röster nu :-) Ludvig närmast kameran.



Love i badet


Love nybadad...
Natti natti från oss!!

Hem en sväng

Idag åkte vi hem ett par timmar mellan pumpningarna främst för att gosa med Leia och Lady. Mattias hade gjort så fint i barnrummet för ett par veckor sedan, alla möbler var i ordning och kläder osv sorterade i byrån. Mormor och Farmor till våra barn hade bäddat och gjort i ordning varsin spjälsäng :-)
Adventsljusstakarna stod så fint i fönstrena och jag fick faktiskt lite julkänsla.
Det känns så skönt att allt i barnrummet är klart när vi kommer hem allihopa om ett tag. Samtidigt som det var underbart att komma hem idag så kände man sig "halv" när vi åkte från barnen i Jönköping. Man saknar dem bara man varit borta 5 minuter...
Badet för grabbarna blir imorgon så då kommer nya bilder! Kramar

Allt lugnt!

Men det är lite svårt att hitta tid att blogga.. Dagarna går så vansinnigt fort och det är fullt upp hela tiden. Vi sitter ju hos barnen ganska många timmar/dag för att de ska må så bra som de kan. Jag pumpar var 3:e timme hela dygnet och mellan stunderna med barnen och pumpningarna måste vi se till att få i oss mat och försöka få lite frisk luft för att orka. Hela livet här tar otroligt mycket energi samtidigt som vi njuter för fullt! Våra killar är så fina och det går framåt sakta men säkert. De fortsätter att träna på att vara utan masker och man måste ta det i lagom takt för att det inte ska bli bakslag. Tålamod får man ha gott om! Ludvig har haft lite jobbigare att träna ur masken men det går ändå åt rätt håll. Båda väger nu knappt 1800g och vi tycker att det händer saker varje dag :-)
Vi försöker ofta tänka och fokusera på vad en av läkarna sa här till oss bland de första dagarna ; "ni kommer att åka hem med två friska pojkar om några veckor och de kommer troligtvis inte ha några som helst men av att vara födda för tidigt".
Imorgon hoppas vi kunna bada dem igen så i så fall kommer lite nya kort! Många kramar från oss.