2012 - bäst hittills

Januari- mitt inne i en Ivf-paus. Energin var totalt slut efter fem återföringar och det var nog här jag tyckte att det var som jobbigast att längta efter barn.
Februari- ljuset började återvända och så också energin. En resa till Teneriffa låg bara en månad bort.
Mars- en helt suverän resa i början av månaden där vi samlade massor av energi. Sol, bad, god mat och bara vara laddade våra batterier hur mycket som helst. Bästa semestern någonsin enligt min sambo och bi var glada att vi vågat ta en paus från Ivf:andet och göra lite annat!
April- ytterligare en resa gjordes och denna gång till Spanien med mina föräldrar och syskon. Våren var i full gång när vi kom hem och hoppet om att vi en gång skulle få bli föräldrar började komma tillbaka igen.
Maj- den 8:e maj fick vi tillbaka 2 blastocyster i Göteborg. En vecka efter insättningen hade jag en annorlunda känsla i kroppen. På testdagen den 22 maj fick vi ett finfint plus!
Juni- vi fick se Love och Ludvig på en ultraljudsskärm för första gången. Två hinnsäckar med varsin gulesäck i varje. Några dagar senare fick vi se deras hjärtslag första gången. Mycket dubbla känslor under de första veckorna; överlyckliga över att äntligen vänta barn och samtidigt livrädda att förlora dem!
Juli- de första 12 veckorna hade passerats och vi började nog tro att det faktiskt var sant att vi skulle få bli föräldrar ändå! Vi hade härliga dagar på västkusten med våra små lurviga och en härlig vecka i Halmstad med vänner.
Augusti- kände det första fladdret i magen. Åkte till Ullared och inhandlade alla nödvändiga och kanske en del onödiga bebisprylar. Två av allt och kassörskan önskade mig lycka till :-)
September- blev sjukskriven pga blödningar. Oro såklart samtidigt som jag mådde hur bra som helst, gott om energi och inte ont någonstans!
Oktober- en månad som bara flöt förbi, mådde hur bra som helst även om magen började bli riktigt stor.
November- den 15:e gick vattnet kl 06.30. Knappt ett dygn senare fick vi träffa våra fina barn! Förlossningen var både det bästa och jobbigaste jag varit med om men framförallt så häftigt att efteråt få se hur våra mirakel såg ut äntligen! Nu är de 6 veckor och så självklara i våra liv. Det var ju de här vi väntat på!
December- vi har firat vår första jul med våra barn. Idag är det nyårsafton och det går ju inte att sammanfatta 2012 annat än som det bästa året hittills. Samtidigt så är vi redan väldigt nyfikna på vad 2013 har att bjuda på!
Gott Nytt År!!!!



Barn i pyjamas :-)

Frågor

Catharina frågade om vi vet om det är enäggs eller tvåäggs. Nästan alla läkare har bedömt våra killar som tvåäggs under graviditeten förutom en som sa att de troligtvis var enäggs fast hon ändrade sig sen när hon läst på lite om skiljevägg osv. Vi satte in två embryon i Göteborg och det kan ju bli enäggs ändå; om det ena inte klarat sig och det andra blivit två. Men vi är ändå nästan helt säkra på att Love och Ludvig är tvåäggs eftersom de är så olika. Kanske svårt att se på bilder för er men för oss är det ingen risk att ta fel :-)
Theresia undrade hur länge vi blir kvar här till. Lite svårt att svara på, det är syrgasen som ska bort och sen ska de orka äta lite mer själva än vad de gör nu för att vi ska kunna åka hem. Grabbarna har varit utan syrgas några timmar/dag nu och de klarar det bättre och bättre. Sen när den är helt borta så ska de ha övervakningen kvar ett tag så de ser att de håller bra värden. Vi gissar på att vi kommer hem om ett par veckor men då med hemsjukvård, dvs vi blir inte helt utskrivna direkt utan åker hit en gång i veckan samt har kontakt med Neo hemifrån varje dag. De kommer då att ha sina sonder kvar och när de sedan äter helt från mig så tar de bort sonderna och vi blir utskrivna.
Barnen har hela tiden fått beröm för att de har varit så duktiga här, skött sig bra med tanke på hur tidigt de kom men framförallt att de inte fick tillgodogöra sig något kortison alls knappt från mig eftersom det gick så snabbt från vattnet gick tills de var ute. Lungorna var med andra ord omogna när de kom ut och därför har de behövt cpap och syrgas så pass länge. Vi har flera gånger funderat på hur läget varit om de fått stanna kvar ett par dygn till i min mage så lungorna fått mogna mera efter jag fått kortisonet, såna funderingar går inte att undvika. MEN det viktigaste är ändå att det är två pigga killar vi har och att vi till slut kommer härifrån :-)

3 myror i rad och barnvagnspromenad

Bodyn som Ludvig har på sig köpte jag för ungefär 4 år sedan när vi hade varit igenom flera hormonkurer utan framgång och det stod klart att vi skulle börja med Ivf. Bodyn blev första plagget till samlingen av kläder som jag köpt när väntan känts lång och längtan oändlig. Nu sitter bodyn på en av våra prinsar och det går inte riktigt att förstå att det är sant. Tänk hur många gånger man tittat på de där kläderna för att hålla hoppet uppe om att en liten en dag skulle få fylla ut dem...
Vi mår annars bra här, grabbarna är pigga nu från sin förkylning och det märks framförallt på att de klarar sig delvis utan syrgas. De var utan ett par timmar inatt och nu på förmiddagen var Love utan två timmar och Ludvig fyra timmar. Intresset för att äta själva ökar också och det är så härligt. Vi har börjat dra ner på maten de får via sonden eftersom de får i sig lite från mig nu.
Mattias var hemma en sväng igår och klippte klorna på vovvarna och ordnade med lite annat praktiskt. Innan han skulle åka tillbaka hit fick jag skicka följande sms: "Packar du in barnvagnen också? Verkar som om vi kan ta en tur snart :-) ta med fårskinnen också! Puss". Invigning om några dagar alltså, visserligen med övervakning men ändå, så härligt!!




Three ants in a row :-) byxorna är julklapp från barnens mormor och morfar.




Gott att sova tätt ihop!




Gott att hålla handen!

Sondbyte

Då passar vi på att fotografera barnen lite! Idag har de också börjat träna att vara utan syrgas en liten stund. Lite ovant att se dem utan slangarna men härligt!




Love till vänster. Längst upp i bädden sitter två kaniner som de fick i julklapp av personalen här på julafton :-)



Love



Ludvig

Förkylt men stabilt

Då har barnen varit igenom sin första förkylning. Tur att det finns näsdroppar och snorsug :-)
Annars är läget stabilt, båda är pigga och ökar finfint i vikt. Love vägde 2925g och Ludvig 2705 idag, som ni förstår så tycker vi att de växer lite för fort! Storlek 44 är redan passerad och de är inne på 50 nu. Syrgasen har de kvar. Igår fick de båda lite blod, för tidigt födda barn har ofta lite lågt blodvärde och det är normalt för deras ålder. Att de nu fått en skvätt med blod gör förhoppningsvis att de kan bli av med syrgasen snart. De börjar bli mer och mer intresserade av att äta från mig och de orkar längre stunder än förut. Det börjar sammanfattningsvis märkas att de närmar sig fullgången tid!
Julen var mysig här på sjukhuset, barnen fick julklappar av personalen och vi hade våra nära och kära hos oss. Bättre dag kunde vi inte ha fått! Grabbarna fick såklart en hel del kläder i julklapp som de kommer bli hur snygga som helst i :-)



Våra två tomtenissar, Love till vänster.



De här kläderna köpte vi efter rutinultraljudet i augusti och de passar perfekt nu :-) Ludvig närmast kameran.



Tur att det finns bra förvaring i skötbordet på vårt rum!

Vi njuter

Dagarna går så fort! Det har jag ju skrivit förut och nu när barnen bor med oss går dagarna ännu fortare! De äter var tredje timme, innan det blöjbyte och efter maten pumpar jag. Sen sover de (ibland) en stund och sen är det dags att förbereda för nästa måltid. Vi har dem i vår säng nästan hela tiden för att ha dem nära och kunna mysa så mycket som möjligt! Personalen tar hand om barnen något mål/natt än så länge så vi får sova lite. Idag har jag varit här själv, Mattias är hemma pga förkylning. Inga förkylda människor får vara här på avdelningen, för tidigt födda barn är väldigt infektionskänsliga... Imorgon hoppas vi att han är piggare och återvänder hit på kvällen :-)



Nappar hittar man lite överallt. Verkar som om det bor två bebisar här ;-)

Bästa julklappen

Nu bor barnen med oss på rummet. Dagtid än så länge och med lite syrgas men ändå, vi får äntligen vara som en riktig familj och lite ifred :-)
Fyra dagar kvar till julafton och vi kunde inte fått en bättre julklapp!
Allt går framåt som det ska, grabbarna ökar i vikt ordentligt (Love 2630g och Ludvig 2520g idag). De har fortfarande lite syrgas (0.1 liter/minut som är den lägsta nivån). De tränar på att äta varje dag och det går framåt även om de inte orkar så långa stunder. Några veckor till här väntar men det känns helt ok, speciellt eftersom vi nu får bo tillsammans med barnen :-)

1 månad

Redan 1 månad "gamla" fast de egentligen inte är fullgångna än...samtidigt så självklara i våra liv. Det går väldigt mycket framåt för tillfället. Jag skrev ju igår att Ludvig skulle vara ur cpapen efter ork. Han orkar helt utan sedan igår morse och idag tog de ut apparaten från rummet :-)
Idag sa de också att vi ska börja förbereda oss mentalt på att barnen snart får flytta in till vårt rum. Kan man få en bättre julklapp?!? Spela roll att vi inte är hemma över jul, att vi får ha våra barn hos oss är över förväntan och helt underbart!
Idag har mina föräldrar och min farmor hälsat på oss. Vi var en stund hos barnen först och sen var vi och åt lunch tillsammans. Tack för besöket!
1 månad som sagt och tiden har gått både långsamt och snabbt. Långsamt första veckorna och speciellt när Ludvig fick sin andra infektion. Snabbt sista veckan när cpaperna försvunnit och våra godingar snart får flytta in hos oss! Även om det gått bra för grabbarna de här veckorna och de utvecklats normalt för sin ålder så har det stundvis varit tufft. Speciellt i början när andra barn på salen var ur sina kuvöser och kopplades ur sin övervakning efter ett par dygn. Sen kom nya barn och efter ett par dygn hade även de blivit av med övervakning och flyttat in till sina föräldrar. Så här passerade ett tiotal barn första veckan och vi var kvar och visste inte hur många veckor vi hade framför oss. Sen fick vi flytta in på ett annat rum där andra barn som var födda ungefär lika tidigt låg. Skönt med lite lugn och ro! En annan sak som varit jobbigt är att inte vara där för barnen hela tiden. Vi sitter ju hos dem många timmar per dag och tröstar när vi är där och de är ledsna, när det är provtagning osv. Men de är ju ledsna på natten ibland också och känslan av att vi inte alltid är där för dem när de har det jobbigt är tuff. Speciellt senaste veckan har denna känslan varit mer påtaglig då det märks att de känner igen våra röster... Men snart snart har vi möjlighet att trösta dem vid alla tidpunkter :-)



En "vägg" har lagts i bädden för att de inte ska störa varandra för mycket...



Jag och Love



Mattias och Ludvig



Hela familjen


Love badar...
Dagens vikter: Love 2485 och Ludvig 2300.

Lite till framåt...

Så duktiga killar vi har, vi kan omöjligt bli stoltare än vad vi är. Love firar en vecka ur cpap idag, hurra!! Ludvig har hittills varit ur sin 12h/dygn som mest och från och med idag får han vara utan den efter ork, det vill säga att de sätter bara tillbaka den när han visar att han behöver den. Love vägde idag 2450g och Ludvig 2300g, börjar bli två stadiga killar ;-)
Det är idag 9 dagar till julafton och hoppet om att vi ska få ha våra barn hos oss på rummet då lever. Om det inte tillstöter något nytt t.ex en infektion så verkar drömmen kunna bli sann!
Lite bilder kommer det här också. Love till vänster och Ludvig till höger.






Vi ligger gärna nära varandra och gosar precis som i magen :-)

Lägesrapport

Hej på er!
Har egentligen inte så mycket att rapportera, allt går sakta men säkert framåt! Love firar idag 4 dygn utan cpap och vi tycker att han är så duktig. Han behöver lite syrgas fortfarande, den är inställd på lägsta nivån så om några dagar klarar han sig kanske utan! Ludvig är också så duktig, tränar att vara utan sin cpap och det går framåt. Hans infektionsvärden är nu nästan normala igen, nu hoppas vi bara att han slipper fler såna här omgångar!! En riktig liten kämpe är han som trots allt jobbigt visar sån enorm livsglädje och flirtar med oss :-)



Så här snygga blev grabbarna i bodysar som de fått av Mattias kusin med familj. Det var barnen i familjen, alltså Love och Ludvigs sysslingar som valt bodysarna :-)



Ludvig. 2220 g idag!



Love. Spana in dubbelhakan på matvraket ;-) 2330 g idag..

Mysigt

Storlek 44 är väl kanske lite för stort ännu men 38 var för litet.. Så mysigt att få ha lite kläder på dem nu, det blir lite mer personligt!
Idag har det hänt mycket och bara positiva saker. I torsdags fick ju Ludvig antibiotika och tur var det för infektionsvärdet hann bli ganska högt innan det vände. De tror att infektionen liksom förra gången kommer från ena handen där han haft en "nål" som han fått mediciner i. Redan igår var infektionsvärdet halverat och vi hade en mycket piggare kille. Idag kände vi igen honom helt :-) han har redan tränat på att vara utan masken, 6 timmar totalt idag vilket är superbra säger alla här. För Love går det också bra, han klarar sig utan masken kanonbra och de pratade idag om att ta bort den för gott från och med imorgon, så underbart!
Så vad är det nu kvar för att de ska få flytta in till oss? När de är av med maskerna helt så är vi nog snart där men vi räknar med att det är ett par veckor kvar dit för att inte bli besvikna. Jag har tränat lite amning med Love idag och det gillade han helt klart, fattade galoppen direkt även om han inte orkar mer än några tag i taget så att säga :-)
Många framsteg på en dag, innan i veckan tyckte vi att det var lite segt men nu har vi fått ny energi! Kram och godnatt från oss 4, framförallt från pyjamaspojkarna!




Love till vänster med pyjamas från Mormor & Morfar och Ludvig till höger med pyjamas från Farmor & Farfar. Och svaret på frågan om vi kommer klä dem i likadana kläder blir nej. Visst liknande ibland men inte identiska kläder förutom ytterkläder där vi redan har likadana :-)

Vi förbereder

Igår fick ju grabbarna komma ut ur sin kuvös och i en vanlig säng med varmvattenmadrass. Den stod igår på 37 grader och kan höjas och sänkas efter behov. De sänkte redan temperaturen igår eftermiddag, sen mera inatt och ännu mera nu på morgonen. Nästa steg är att stänga av värmen och att de får ha egna kläder i sängen vilket nog blir i eftermiddag. Varma barn vi har, lika sina föräldrar... Nu har vi därför gjort i ordning och packat barnens kläder i storlek 44, de ska få flytta in till barnens rum om en timme :-)
Vi tyckte att det var ett stort steg igår när de fick lämna kuvösen och blev mer "lättillgängliga" men att nästa stora steg skulle komma redan idag hade vi ingen aning om! Nu dröjer det ju ett tag tills vi får ha våra godingar hos oss på vårt rum men att det går så här bra framåt i övrigt gör att det blir lättare att vänta. Lovar bilder imorgon på dem i kläder ;-)
Ludvig blev ju insatt på antibiotika igår och tur var det, han är redan piggare. Tänk så väl man märker redan när ens barn inte riktigt är i form! Ludvig var ur sin mask 1h nu på morgonen och det gick bra, kanske blir en stund ikväll också. Mina föräldrar kommer på besök ikväll också, det ser vi fram emot!!

2 kg och ute ur kuvösen!

Nu väger vi 2 kg var och det firar vi med att slippa kuvösen! Både vi och sköterskorna på Neo tyckte att det var för trångt och för varmt för oss där inne. Nu ligger vi i en vanlig säng med värmemadrass under oss, oj så skönt och så bra vi trivs!
Love är ur sin mask efter ork och är nog av med den om några dagar. Ludvig hade liiite förhöjda infektionsprover idag så han har fått antibiotika för säkerhetsskull. Han hade också lite vätska på lungorna så han får vätskedrivande medicin samt ha kvar sin cpap helt någon eller några dagar till innan han kan börja träna att vara utan den igen. Allt detta är fortfarande normalt för prematura barn och om några veckor kommer de att klara sig både utan cpap och syrgas. Annars är det två pigga killar vi har som gillar att gosa och som visar tydligt när de vill något :-)
Kramar från oss!

Sakta men säkert framåt

Allt är ok här. För Ludvig är det dock lite jobbigt att träna sig ur masken. Han blir lite flåsig när han har varit ur den ett par timmar. Därför får han nu ett par vilodagar (i mask) så gör vi nya försök sen. Det är helt normalt att det går lite fram och tillbaka med framstegen och det är viktigt att ta det långsamt för att inte få bakslag. Vi har ju tid och vi ger grabbarna den tid de behöver. De skulle ju varit i magen några veckor till så det är inte konstigt att lungorna behöver tid för att utvecklas. För Loves del går det mer stabilt och han är ur masken minst 8h/dag. Annars är det pigga och goa killar vi har. Båda har ökat bra i vikt och ligger nu strax över 1800g. Det märks att de växer, personalen tycker att de börjar bli för stora för att vara i samma kuvös. De boxar varandra i ansiktena och drar varandra i öronen ibland, det är väl deras sätt att upptäcka och lära känna varandra.
Lite nya bilder också. Love har badat ikväll, Ludvigs tur imorgon 😊



Två pigga killar i morse, det är så roligt att de börjar titta sig omkring när de hör våra röster nu :-) Ludvig närmast kameran.



Love i badet


Love nybadad...
Natti natti från oss!!

Hem en sväng

Idag åkte vi hem ett par timmar mellan pumpningarna främst för att gosa med Leia och Lady. Mattias hade gjort så fint i barnrummet för ett par veckor sedan, alla möbler var i ordning och kläder osv sorterade i byrån. Mormor och Farmor till våra barn hade bäddat och gjort i ordning varsin spjälsäng :-)
Adventsljusstakarna stod så fint i fönstrena och jag fick faktiskt lite julkänsla.
Det känns så skönt att allt i barnrummet är klart när vi kommer hem allihopa om ett tag. Samtidigt som det var underbart att komma hem idag så kände man sig "halv" när vi åkte från barnen i Jönköping. Man saknar dem bara man varit borta 5 minuter...
Badet för grabbarna blir imorgon så då kommer nya bilder! Kramar

Allt lugnt!

Men det är lite svårt att hitta tid att blogga.. Dagarna går så vansinnigt fort och det är fullt upp hela tiden. Vi sitter ju hos barnen ganska många timmar/dag för att de ska må så bra som de kan. Jag pumpar var 3:e timme hela dygnet och mellan stunderna med barnen och pumpningarna måste vi se till att få i oss mat och försöka få lite frisk luft för att orka. Hela livet här tar otroligt mycket energi samtidigt som vi njuter för fullt! Våra killar är så fina och det går framåt sakta men säkert. De fortsätter att träna på att vara utan masker och man måste ta det i lagom takt för att det inte ska bli bakslag. Tålamod får man ha gott om! Ludvig har haft lite jobbigare att träna ur masken men det går ändå åt rätt håll. Båda väger nu knappt 1800g och vi tycker att det händer saker varje dag :-)
Vi försöker ofta tänka och fokusera på vad en av läkarna sa här till oss bland de första dagarna ; "ni kommer att åka hem med två friska pojkar om några veckor och de kommer troligtvis inte ha några som helst men av att vara födda för tidigt".
Imorgon hoppas vi kunna bada dem igen så i så fall kommer lite nya kort! Många kramar från oss.

Tiden går så fort!

Grabbarna är redan 2 veckor på fredag och tiden går så fort. De växer hela tiden och allt går framåt som det ska. De är utan masker halva dygn nu och det funkar jättebra, de visar tydligt att det är skönt att vara av med dem och att det är irriterande att få tillbaka dem sen igen! Idag blev Ludvig av med sin antibiotika och därmed också sin "nål". Det gjorde att vi kunde bada honom ikväll. De passade på att byta sond i näsan också så han fick vara utan under badet, roligt att få lite bilder utan slangar och sladdar :-)
Love fick sig också ett dopp såklart! Kramar från oss!



Ludvig i badet


Ludvig nybadad


Love nybadad

Föräldrar

Det går inte riktigt beskriva känslan och pirret vi har när vi vaknar här på morgnarna. Vi är ju föräldrar! Mamma och Pappa till världens finaste små killar. Vi brukar ha dem i famnen 2-3 h nu på förmiddagen med start vid 10-tiden. Men om man vaknar så här dags så går det ju inte att vänta till kl 10 med att träffa dem så självklart kikar vi in på salen innan vi gör frukost och tittar på dem stund :-)
Världen och tiden stannar när vi är där och vi bara njuter!
I eftermiddag kommer min Mamma på besök en stund, hon hade visst lite barnbarnsabstinens och mot det finns det ju bara ett botemedel....
Kramar från oss!

Första mötet

Att i våras få berätta för våra föräldrar att vi väntade barn var bland det underbaraste vi varit med om. De har ju följt oss på den här resan, peppat och stöttat. Att få visa sina barn för sina föräldrar för första gången var såklart ännu mer underbart, bland det största man kan få uppleva i livet vill jag påstå. I helgen har de varit här både barnens Mormor & Morfar, Farmor & Farfar, Farbror + sambo E. Nu inväntar vi Mostrarna och Morbrodern :-)
Annars mår vi bara bra, det går framåt hela tiden och vi tycker att dagarna går hur fort som helst! Grabbarna klarar längre och längre tid utan sina masker och vi tycker att de växer för varje dag. Växer gör de också, ungefär 25g/dag enligt anteckningar. Ikväll fick vi bada Love för första gången. Ludvig får vänta ett par dagar till pga att han fortfarande har en "nål" i foten som han får antibiotika i.


Mina föräldrar och jag



Mattias och hans familj


Grabbarna hos mig i eftermiddag med sina nya mössor som än så länge är lite stora :-)

Om att vara i mål

När det inträffar en sån här händelse i livet som delvis är oväntad så kommer såklart mycket känslor upp. Mycket oro och funderingar första dagarna. Sen när första chocken lagt sig och vi ser att allt går bra och framåt så kommer andra känslor. Att vi nu är en liten familj är så fantastiskt! Våra små killar är alldeles underbara och perfekta. De utvecklas helt normalt och gör sina föräldrar stolta hela tiden. När man sitter med våra godingar i famnen eller bara tittar på dem så kommer framförallt en känsla; vi är i MÅL!! Efter alla år av väntan och längtan så får vi nu vara som vilken familj som helst :-)
Vilken tur att vi inte gav upp även om det kanske var nära. Vilken otrolig tur att vi orkade hoppa på Ivf-tåget igen i maj!
Det går framåt hela tiden med grabbarna. Båda har vänt i vikt och är om några dagar uppe på sin födelsevikt igen. De tränar nu att vara utan sina masker (cpap) Igår var de utan drygt en timme var och idag på förmiddagen var de utan två timmar. I eftermiddag blir det utan en stund igen. De klarar detta jättebra och har fina värden hela tiden. Det är viktigt ändå att ta träningen långsamt för att inte få bakslag sen.
Ludvig hade en liten infektion i början av veckan men hans infektionsvärde är redan normalt igen. Båda är av med sina dropp och klarar sig på bara bröstmjölken de får från bland annat mig nu. De äter 30ml/måltid, 8 ggr/dygn. Nu så här mitt på dagen så passar vi på att äta lunch och vila och sen ska vi ha dem hos oss några timmar i em igen, längtar redan!! Kramar från oss.

Hej världen!!

Så här ser vi ut :-) vi fick träna lite utan mask idag. Oj vad skönt det var!! Och det gick hur bra som helst. Nu kommer vi att träna längre och längre stunder de kommande dagarna så att vi blir av med maskerna snart... Kram och godnatt från oss!



Ludvig


Love

Våra dagar på Neo

Hej från Neo! Nu är våra barn snart 4 dygn
gamla och det känns som om vi landat lite mera nu. Allt går fortfarande väldigt bra och de utvecklas normalt. Vi ser hur de ändras från dag till dag och hur de blivit lugnare från första dagen. Båda har kvar sin cpap och det kommer de att ha allt mellan några dagar till 2 veckor till. Båda har fått sola lite för de hade lite gulsot. De äter mer och mer för varje dag (får bröstmjölk via sond) och magarna fungerar bra :)
Det kommer att dröja några veckor innan de är mogna för att börja suga från bröstet men det känns jättebra att kunna
ge dem mer och mer av min mat ju mer det rinner till!
Love var väldigt lugn när han låg i min mage med sparkar och han är också den lugnare av dem nu. Ludvig som gjorde flera vändningar/dag i min mage och bökade omkring hela tiden är även nu den som rör sig mest. Tänk att det stämde det som man kände i magen!
De öppnar ögonen emellanåt och de är så fina. Grabbar med humör är det också, om man har bajsat eller inte ligger skönt med huvudet så talar man om det ordentligt med skrik och inte bara gnyr...
Höjdpunkterna på dagarna är ju såklart när vi får ha barnen hos oss hud mot hud. Vi får plocka ut dem så ofta vi vill och mysa så länge vi vill. Vårt rum ligger bara 10m från barnen och vi får komma och gå som vi vill till dem :-) Innan mysstunder byter vi deras blöjor och sedan får de mat via sonden när de ligger hos oss. "Att det kunde vara så mysigt att få byta en blöja" sa Mattias i lördags när vi gjort det första gången. Och det är så det känns, även om de nu kom tidigt så är vi ju en familj och gör som andra föräldrar gör med sina barn t.ex byter blöjor ;-)
Bilder: Love hos mig och Ludvig på mage i kuvösen...

Allt är bara bra!

Våra killar är redan över ett dygn gamla och redan så självklara för oss. Allt har gått över förväntan och allt ser bra ut. Båda ligger i kuvös och får lite hjälp av cpap (motstånd) att andas i även om de andas själva. Enligt läkare och sköterskor här så är allt bara bra och de beter sig helt normalt enligt sin ålder :)
Vi myser med dem hud mot hud ett par gånger/dag och då några timmar i taget. Försöker vila emellan och få i oss lite att äta. Imorgon eller på måndag kommer vi att flytta in på avd där barnen bor (bor på förlossningen än så länge). Vi får eget rum där och delar kök osv med andra föräldrar. Om några veckor kommer barnen få bo med oss på rummet när de inte längre behöver så mycket övervakning.
Förlossningen gick bra, fick föda vanligt precis som jag ville. Det var ett antal gånger under förlossningen som jag ville vända och åka hem men samtidigt så är jag så glad att jag fixade det. Vilka krafter som bor inom en! Mattias var världens bästa stöd hela tiden, så gott att få jobba igenom detta tillsammans!
Några veckor blir vi här nu, vi kan nog inte räkna med att komma hem till jul men förhoppningsvis i början av året. Till slut ett par bilder på våra pojkar, nu syns det ju lite dåligt hur de ser ut pga maskerna men det kommer ju bättre bilder längre fram! Kramar från världens stoltaste tvillingföräldrar :-)

De är här nu!!

Hej! Våra prinsar Love och Ludvig kom till världen kl 05.01 och 05.09. De vägde 1550g och 1725g. De mår bra och vi mår bra :) många kramar från världens lyckligaste föräldrar!

V 31 och vattnet gick i morse...

Nej, tyvärr är det inget skämt. 30 fulla veckor idag och 6.30 i morse hände det som jag trodde skulle ske om ett par månader...
Vi åkte till förlossningen i Värnamo där vi övervakades en stund. Båda barnen mådde bra, skönt! Värkarna startade ungefär samtidigt som vi kom in. Vi blev skickade vidare till Jönköping eftersom de inte har någon barnavdelning i Värnamo. När vi kom till Jönköping hade jag ca 3min mellan värkarna. Nu med värkhämmande dropp så har jag ca 7 min mellan dem. Jag har fått kortisonspruta så att barnens lungor ska mogna så fort som möjligt. Planen är att jag ska, om det går ha kvar dem i magen ett par dygn till. Vi kommer i alla fall, som det ser ut nu bli föräldrar i helgen.
Lite smått chockade är vi som ni säkert förstår men det känns skönt att ha kommit så här långt i alla fall! Både läkaren och barnmorskan här är positiva och säger att det här kommer att gå bra. Vi tar en stund i taget och litar på dem!
Många kramar från oss :)

Bok av bloggen

Jag har länge tänkt att det jag skrivit här de senaste åren borde sparas på något annat vis än bara på nätet. Jag har läst på flera bloggar att de gjort böcker av det de skrivit. Jag har hittat ett par olika sidor på nätet som gör jobbet åt en för en helt ok summa.
Det känns så bra att göra detta, dels så blir det ju ett slags avslut på alla år av längtan. Sen känns det ju också bra att våra barn kan läsa om hur länge vi längtat efter dem och vad vi varit igenom för att få bli en familj...

Magbilder

Här kommer lite magbilder, har testat lite olika fotoredigeringsprogram idag och det var ju riktigt kul! Idag är det fars dag och såklart har vi åkt runt och firat våra Pappor. Även den blivande Pappan har blivit firad. För även om hans barn fortfarande befinner sig i kulan på bilderna så är han ju faktiskt Pappa :)

Vecka 30 och fullgången?

Igår gick vi in i v30, hur skönt är det inte att ha en 3:a först nu?! 9 veckor kvar till igångsättning.... Ofattbart! Mår fortfarande väldigt bra men blodtrycket ligger på gränsen så jag vilar så mycket jag kan.
Sf-måttet var 36 cm hos barnmorskan i onsdags, samma storlek som man brukar ha när man är fullgången med en. Vart ska detta sluta?
Magbilder kommer. Mattias har varit på mässa hela veckan och nu är jag på resande fot från honom ett par dagar. Men på söndag ses vi igen och då lovar jag att ni ska få bilder :)
Önskar er en skön helg!

Produktionsdatum 2011-11-07

För precis ett år sedan idag var vi i Göteborg på äggutplock. 7 ägg blev resultatet och 5 av dem befruktades och långtidsodlades(bästa resultatet hittills). Vi fick tillbaka en finfin blastocyst den 12 november som bara drygt en vecka senare visade att den inte tänk stanna. Världen rasade för oss igen och vi var osäkra på om vi någonsin skulle orka göra fler försök.
3 blastocyster fick vi till frysen från försöket i november. Vad vi inte visste då var att 2 av dem ett år senare skulle ligga och sparka i min mage och snart göra oss till föräldrar. Tänk vilka kämpar egentligen; frysas ner i November, tinas upp i maj och sedan fästa och utvecklas till två fina bebisar! Tårar rinner ner för mina kinder när jag skriver det här eftersom det är så mycket känslor som kommer upp när man tänker tillbaka på hur vi mådde för ett år sedan. Från djupaste mörker till total lycka tack vare två små godingar och en helt suverän Ivf-klinik :-)
Om ett par månader ska vi få bli föräldrar till de här små godingarna, få bli en helt vanlig familj som får lägga sorgen bakom oss även om vi aldrig någonsin ska eller får glömma det vi varit igenom!
Grattis på "1-årsdagen" våra älskade godingar!!
Angående magbilder så kommer det snart :-)

Tillväxtultraljud

Idag har vi varit på det första av några tillväxtultraljud. Båda tvillingarna låg över sin kurva och beräknas väga 1451g och 1360g. Tvilling 1 som ligger längst ner ligger med huvudet neråt. Vore ju underbart om den ville stanna så för då blir det vanlig förlossning! Håll tummarna :-)
Nästa TUL är om knappt 3 veckor. Det var så skönt att se dem idag och se hur mycket de vuxit sen sist!

Snart dags?

Jag har fått kommentaren "åh, snart dags!" flera gånger senaste två veckorna. Det är ganska roligt då att berätta att det faktiskt är 12 veckor till beräknat datum. Reaktionen blir då ansikten som ser ut som frågetecken innan jag berättar att det är två som bor i min mage :-)
Idag blir det umgänge med min familj, båda mina systrar är hemma från olika delar av landet. Vi ska äta lite gott, åka och sätta ljus på Farfars minnesplats bland annat. Såklart ska också mina systrar få känna lite sparkar från sina syskonbarn. Ha en fin lördag allihop!

Vecka 29 och November

Redan vecka 29! Om bara några dagar är det 2 månader till den 9 januari då vi gått 38+0 och ungefär då sätter de igång förlossningen eller gör kejsarsnitt beroende på hur barnen ligger. Om lite drygt 2 månader är livet helt annorlunda och det är svårt att förstå att de som nu sparkar för fullt i magen då är på utsidan och vi får se hur de ser ut, gosa och ta hand om dem :-)
Annars mår jag toppen, har dock haft ett par ordentliga sammandragningar den här veckan men de har gått över efter en stunds vila. Annars har jag inte ont någonstans, sover skapligt på nätterna och känner mig fortfarande ganska pigg! Var på kontroll hos barnmorskan igår och blodtrycket var fortfarande bra och inger protein så det var jätteskönt!
1 november idag. November är en månad som bara ska passera utan att det kommer några barn. Gärna får december bli likadan, i januari är de ju nästan klara så då får de komma när de vill!! Bjuder på ett par bilder häromdagen när den ena tvillingen lägger rumpan och ryggen uppåt (som jag tror att det är iaf) och magen står åt ena hållet och sen blir plan igen när tvillingen rullar tillbaka..