Kroppen spelar mig ett spratt!

Blev ju inget av den där mensen i måndags ändå och jag fattade ingenting. Hellre kan väl kroppen visa riktigt oooordentligt vad den menar än att det känns som om man hela tiden befinner sig i ett gränsland och inte fattar någonting. Doktorn från gyn Värnamo ringde till mig igår i alla fall och hon menade att den lilla blödningen jag hade snarare visar att kroppen inte fungerar som den ska än att något skulle vara på gång tyvärr, dessutom var inte hormonproverna förbättrade. Hade anat att det var så men så hoppas man ju alltid! Hon ska nu kolla med Linköping om vi ganska snart skulle kunna få sätta igång med provrörsbefruktning, typ mars/april eller om hon måste skicka en ny remiss. Vet inte vad jag känner nu egentligen, dels besvikelse för att kroppen rent ut sagt jävlas så med mig och inte vill funka så som vi vill att den ska göra. Dels en otrolig lättnad över att det nu blir provrör och att inte doktorn sa att vi måste börja om med hormonpiller och sprutor några månader, det hade förmodligen tagit knäcken på oss. Helt plötsligt ska vi nu ge oss in i provrörssvängen igen, läsa om behandlingen och försöka må så bra som möjligt inför detta. Fast jag känner egentligen att jag mått rätt bra sen i våras då remissen skickades och när man slapp hormonbehandlingarna, kanske ännu bättre sen i höstas när vi började gå ner i vikt tillsammans. Vågen står på -7 kg sedan oktober för oss båda och det borde ju öka chanserna för att lyckas med behandlingen, eller hur?! Ursäkta detta tråkiga inlägg men min blogg är min terapi och det är så skönt att skriva av sig!! Ikväll blir det fredagsmys och imorgon kalas för farfar som fyller 91 år, på kvällen bowling och lilla krogen i Värnamo med Mattias jobbarkompisa mfl :) Ha en härlig helg! Kram