Funderingar en onsdag

Julen och Nyåret sprang förbi i en rasande fart med både firande och tuffa nätter på jobbet, nu börjar helgdagarna bli färre och färre och vardagen gör sig påmind, och med vardagen kommer snart starten för vårt sista gratisförsök i Linköping. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det här, det är lite dubbelt. Kämparglöden finns där mer än någonsin, vi är båda "revanschsugna" som bara den, det är verkligen vår tur nu! (Och alla andra som kämpar med IVF såklart...!) Men jag vet inte om jag vågar hoppas den här gången, jag hoppades lite nu vid senaste försöket eftersom det blev så fin befruktning men så kom mensen 10 dagar efter äggutplockningen... Om vi nu får fram ett fint embryo vid detta försöket också, vad är det då som säger att det stannar och utvecklas till ett barn? Det är ju bara turen som avgör egentligen, turen att vara de lyckliga 35 procenten, det är som jag skrvit innan; ett grymt lotteri.

Vi vet nu att om det inte går vägen den här gången kommer vi göra tre försök på någon annan klinik, vart är inte riktigt bestämt än men absolut någon som ger bedövning vid äggplock....

Vi vill så gärna att det ska gå vägen den här gången och slippa vänta längre, vår barnlöshet "firar" 3 år snart och 3 år är lång tid. De flesta runt omkring oss har barn och här hemma är allt förberett egentligen med ett extra sovrum, trädgård med plats för både gungor och sandlåda. Det är bara det lilla livet som fattas. Vad man kan längta ibland, något alldeles vansinnigt!

Tills det är vår tur får vi längta efter en del annat på vägen; många lugna stunder tillsammans, en vecka i fjällen i April, nya renoveringsprojekt i huset och sommarsemester så småningom :)

Nu är det redan 10 minuter längre ljusa eftermiddagar, snart luktar det vår ute och man kan gå i linne!