torsdag 8 september 2011

Att ta nya tag



Det är lättare sagt än gjort, speciellt när sorgen blir större och större för varje misslyckat försök. Man undrar såklart om detta är det närmaste en graviditet vi någon gång kommer? Kommer vi nånsin att "lyckas"? Förresten det här ordet lyckas används så mycket i svårt-att-få-barn-sammanhang och jag har ärligt talat lite svårt för det. Någonstans känns det som om man är väldigt "lyckad" om man "lyckas" få barn och så är det såklart inte, det är inte det som avgör. Både fina människor och idioter (rent ut sagt såna som struntar i sina barn) har ibland lika lätt att få barn.

Jag ringde och pratade med Carlanderska igår och meddelade resultatet samt frågade om vi kunde få göra ett helt nytt försök (färskt) nästa gång istället för ett frysförsök eftersom ett frysförsök känns väldigt osäkert när vi bara har 1 kvar i frysen. Barnmorskan förstod vår oro och sa att vi bestämmer själva hur vi gör, det är upp tills oss. Så skönt! Vi ska träffa vår distansläkare på måndag och prata lite, har förberett lite frågor här och sen ska vi väl göra upp en plan för när nästa försök kan tänkas bli. Om lite drygt en månad kan nog vara lagom att köra igång igen, då har vi fått vila lite och samlat energi. Det har varit ett par tuffa dagar här nu, är helt slut så idag på min lediga eftermiddag blir det inte mer ansträngande än en långpromenad och så lite god mat ikväll, känns som en lagom plan :)

Tusen tack för alla fina ord de här dagarna. Det känns så viktigt för oss att ni fortsätter tro på oss och fortsätter peppa oss. Vi ger inte upp än på ett tag och hoppas såklart att ni hänger på där :) Många goa kramar till er!!

2 kommentarer:

Emmelie sa...

Jag är så ledsen för er skull! Tänker på er och håller tummarna hårt, hårt för att ni ska få bli förldrar snart! Kram Emmelie

Luiza sa...

Jag är så otroligt ledsen för er skull.
Jag vet att det inte finns någon tröst, men tappa inte hoppet.
Det är helt underbart att ni redan har en plan.

Ge inte upp!!!! Det kommer hända.Både mig och dig. Det MÅSTE hända. Vi är ju PCO:are...

Massor av kramar.
Luiza