Ruvardag 2

Vi är så glada att vi har kommit hit, att det finns ett litet embryo i min livmoder och också så glada och tacksamma över alla fina kommentarer och lyckönskningar! Ju fler som håller tummarna, desto bättre borde det väl gå? Den här gången har känts helt annorlunda än förra och varför vet jag inte, det bara är så. Samtidigt säger pessimisten i mig att det inte kommer gå vägen den här gången heller. Vad gör vi då? Hur kommer vi att må då? Jag vet att man inte ska tänka så men ibland blir man bara trött på det här. En del tonåringar och andra blir gravida utan att ha planerat det eller utan att det alls passar, vissa har panik när de försökt få syskon i tre månader och så kan inte vi som längtat i över tre år kanske inte ens få barn med IVF? Jag vet att jag låter bitter ibland men just nu så finns det faktiskt anledning! Idag har jag varit på Tupperewaremöte i Växjö och det var riktigt trevlig. Skönt att skingra tankarna lite :)

Vi får se vad som händer, antingen kommer mensen nästa helg som förra gången eller så blir vi kanske föräldrar om sådär 38 veckor.

Tack för att ni finns :)