tisdag 28 juni 2011

Påminnelse och skön dag




Ibland är det de mest oväntade aktiviteter som får en att bli påmind om vår barnlöshet och hur länge vi har kämpat. Satt och rensade mina mail på förmiddagen, hittade ett som jag skrev till en vän när vi försökt få barn lite drygt ett halvår. Skrev att det var fel på mina äggstockar osv, att det kunde ta ett tag. Vännen svarade att hon höll tummarna och att de kände till ett annat par i sin umgängeskrets som kämpat i ca 2 år innan deras lilla dotter blev till. "Jaja, tänkte jag, så länge ska vi nog inte behöva kämpa. Snart är vi ju igång med pergotime och sen ska det ju bli barn!" Detta mailet fick jag av min vän i september 2008. Nu sitter jag här nästan 3 år senare och vi är fortfarande barnlösa. Varje gång inför ny behandling så tänker man att "vid denna tiden nästa år så kanske det finns en liten hos oss". Varje gång inför en ny behandling räknar man efter i huvudet när den eventuella bebisen i så fall kommer till oss. Varje gång. Hur många gånger har vi tänkt och hur många gånger har vi räknat? Ska vi kanske sluta med det och bara följa med i det som sker eller inte sker? Man kan inte råda över vad som händer eller inte i livet men hade vi lite att säga till om så skulle vi bestämma att det kunde räcka nu. Samma vän som skrev det fina mailet uttryckte en gång att vi är som föräldrar utan barn; som gjorda för att ha en familj och vi har allt förberett men ännu inte fulländade.

Idag på min andra semesterdag ställde jag klockan på 06.45 och var sedan ute och gick en timme. Det var så skönt och friskt i luften så dags och jag är glad att jag kom ut istället för att somna om :) Det har varit en riktig utedag idag, har rensat land och grusgång på förmiddagen, solat en stund och nu lite senare på eftermiddagen har jag o tjejerna varit i Skog och badat. Lady var helt tokig så fort vi närmade oss vattnet och de var i mer än en timme. Nu sover de gott här i soffan! Mattias är ju på race hela veckan, lite tomt är det allt men samtidigt är jag så van att vara ensam så det gör inte så mycket, dessutom går en vecka väldigt fort och det är bra att få sakna varandra lite ibland!

3 kommentarer:

ettvanligtliv sa...

Känner igen mig i det där om att vara förlädrar utan att ha barn. Brukade också tänka "vid denna tiden nästa år..." men det har jag slutat med. Det gör bara ont om man står där ett år senare och känner sig misslyckad.

Hoppas varje dag för er, att det ska funka nästa gång.
Kramar!

Anki J. sa...

Vilken härlig film av era små godingar! Ska bli jätte skoj om vi kan ses på träffen på söndag! Hoppas verkligen att vi oxå kan komma dit!
Kram

Anna K sa...

Kram på er!!!