tisdag 7 juni 2011

Berg- och dalbanan

3 dagar har gått sedan det stod helt klart att vi inte skulle få bli föräldrar den här gången heller. Nu är jag ledig några dagar, fram till lördag kväll för att vara mer exakt. Det är nog tur för de här två nätterna som jag jobbat nu är precis vad jag har orkat. Sen har jag ju fördelen att få sova efter varje arbetspass vilket gör att man känner sig ganska pigg när man vaknat ändå.
Pratade med en jättegullig barnmorska idag som jobbar på Carlanderska. Hon tyckte att det var väldigt tråkigt att det inte gick vägen för oss denna gången. Hon berättade också att vi kan göra FET (sätta tillbaka ett av de blastocysterna vi har i frysen) i augusti om vi vill, tidigast 10 augusti i så fall. Inför återföringen behöver jag bara äta tabletter, inte sprutor vilket jag blev väldigt glad över. 10 augusti är 2 månader bort och det kommer nog att bli ganska lagom. Just nu snurrar det väldigt mycket frågor och funderingar i mitt huvud och energin känns som sagt var noll emellanåt. Jag vet att det kommer kännas bättre i augusti när vi haft semester och tagit det lugnt och samlat kraft, det försöker jag tänka på nu.
Just nu är jag så trött på allt vad barnlängtan, IVF, hormoner och kämpande heter. Jag vill bara ta en paus från alltihop och bara vara ett tag. Samtidigt försöker jag ta det lugnt och känna efter hur mycket jag orkar. Känner jag mig nere så är jag inte rädd för att det får bli lite tårar, oftast känns det bättre sen. Tänkte tillbaka idag på när vi bara hållt på lite drygt ett år med behandlingar, mitt inne bland tabletter och sprutor, så "enkelt" allt var ändå, om vi bara anade vilken resa som låg framför.... Varför kunde det inte funkat med lite tabletter eller sprutor bara? Varför finns det inte någon slags rättvisa eller turordning? Det kan räcka med väntan nu eller i alla fall efter nästa försök. Helst av allt skulle jag bara vilja kunna bestämma att min kropp kunde funka normalt med ägglossning varje månad så vi hade någon slags chans att försöka själva mellan IVF-försöken.
Vissa saker blir inte som man tänkt sig i livet, så är det bara. Det gäller bara att försöka härda ut och tänka att snart så blir det vi som har turen på vår sida. Målet är fortfarande glasklart även om sorgen är större, för tillfället åtminstone. Om någon månad ska energin vara tillbaka, det bestämmer vi ;-)
Vi kramas mycket och gör det vi mår bra av, det andra vår vänta ett tag tills energin är tillbaka.
Imorgon ska jag göra rabarbersaft och så ska vi till banken på eftermiddagen och prata lite räntor, spännande....

11 kommentarer:

ettvanligtliv sa...

Livet är så jäkla orättvist. Ni är såå värda att få bli föräldrar, för det kommer ni att vara suveräna på. Tråkigt att det ska ta sån tid.

Får ni några svar från kliniken varför det inte har tagit sig än?
Kramar!

Anonym sa...

Jag tycker du är så otroligt stark!!
Att ni är starka!
Jag har själv aldrig behövt uppleva saknaden av barn och kan aldrig föreställa mig det ni går igenom.
Livet är så fruktansvärt orättvist men fortsätt kämpa så kommer det till slut bli eran tur!!!

Styrketankar och styrkekramar.

Du + jag och framtiden sa...

Gör som du skriver, bara var i två månader nu! Det kan behövas för att samla energi till augusti!! Då är ni redo igen!!

KRAM!

Medan du finns sa...

Det är skönt att man inte vet i förväg vad som väntar - att man ändå hoppas att man ska tillhöra den där tredjedelen som lyckas på första försöket (och det är ju innan man läst på om hur ofta det blir missfall...)
Fin blogg förresten!

Längtan sa...

All personal på CA är helt underbara. Pratade också med en barnmorska där idag och hon blev helt bestört när jag berättade hur vår graviditet hade utvecklats.

Hoppas att ni kan samla kraft över sommaren och komma med ny energi i augusti.

Cintya sa...

Jag tycker defenitivt att det är orättvist att du/ni får gå igenom detta. Jag tycker precis som de andra att du är otroligt stark ändå! Fortsätt kämpa för i slutändan kommer det vara värt det. Även om det kanske är svårt att se nu och svårt att tänka sig att du kommer få det du vill mest av allt. Jag håller verkligen tummar och tår för att ni ska lyckas nästa gång och att ALLT går bra!
Du vet vart jag finns om du vill prata av dig. Kramar från Cintya

Anonym sa...

Hej!
Jag har följt din blogg ett par månader och beklagar verkligen att det inte tog sig denna gången heller! Livet är så otroligt orättvist!!

Skickar en massa kramar till er!

Jag har även en liten fråga till er, jag och min man bor i Värnamo och vi har nu precis börjat med en fertilitetsutredning, har varit och träffat barnmorksan på KK och nyligen även varit på Ryhov för att lämna spermaprov. Nu är det semesterstängt och allt ligger på is tills vi ska tillbaka till KK för att få reda på svaren.

Till frågan. Är ni nöjda med Värnamo? Har det rullat på i bra takt? Måste man vara "tuff" och tjata sig till att det händer något?

Vi är 27 och 33 år gamla. Jag har Pco.

Tack för svar...

/Malin

maria sa...

Hej Malin!

Tack för din kommentar. Maila mig gärna din mailadress på swimmia@hotmail.com så svarar jag på dina frågor :)

Hälsningar Maria

Anki J. sa...

Lider så med er och hoppas att ni kan koppla av och njuta av er semester, samt hämta nya krafter!

Många styrkekramar till er båda!

Nelle sa...

Vad tråkigt att det inte gick vägen när det såg så lovande ut. All lycka inför ert FET i augusti!

Kram

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

Samla styrka tills augusti, känner på mig att jag kommer få göra detsamma :-(

Efter alla känslomässiga stormar man upplever inom ivf, hur skall man orka gång eftergång???

Jag förstår dig precis och känner verkligen med dig!

Styrkekram Ninna