Berg- och dalbanan

3 dagar har gått sedan det stod helt klart att vi inte skulle få bli föräldrar den här gången heller. Nu är jag ledig några dagar, fram till lördag kväll för att vara mer exakt. Det är nog tur för de här två nätterna som jag jobbat nu är precis vad jag har orkat. Sen har jag ju fördelen att få sova efter varje arbetspass vilket gör att man känner sig ganska pigg när man vaknat ändå.
Pratade med en jättegullig barnmorska idag som jobbar på Carlanderska. Hon tyckte att det var väldigt tråkigt att det inte gick vägen för oss denna gången. Hon berättade också att vi kan göra FET (sätta tillbaka ett av de blastocysterna vi har i frysen) i augusti om vi vill, tidigast 10 augusti i så fall. Inför återföringen behöver jag bara äta tabletter, inte sprutor vilket jag blev väldigt glad över. 10 augusti är 2 månader bort och det kommer nog att bli ganska lagom. Just nu snurrar det väldigt mycket frågor och funderingar i mitt huvud och energin känns som sagt var noll emellanåt. Jag vet att det kommer kännas bättre i augusti när vi haft semester och tagit det lugnt och samlat kraft, det försöker jag tänka på nu.
Just nu är jag så trött på allt vad barnlängtan, IVF, hormoner och kämpande heter. Jag vill bara ta en paus från alltihop och bara vara ett tag. Samtidigt försöker jag ta det lugnt och känna efter hur mycket jag orkar. Känner jag mig nere så är jag inte rädd för att det får bli lite tårar, oftast känns det bättre sen. Tänkte tillbaka idag på när vi bara hållt på lite drygt ett år med behandlingar, mitt inne bland tabletter och sprutor, så "enkelt" allt var ändå, om vi bara anade vilken resa som låg framför.... Varför kunde det inte funkat med lite tabletter eller sprutor bara? Varför finns det inte någon slags rättvisa eller turordning? Det kan räcka med väntan nu eller i alla fall efter nästa försök. Helst av allt skulle jag bara vilja kunna bestämma att min kropp kunde funka normalt med ägglossning varje månad så vi hade någon slags chans att försöka själva mellan IVF-försöken.
Vissa saker blir inte som man tänkt sig i livet, så är det bara. Det gäller bara att försöka härda ut och tänka att snart så blir det vi som har turen på vår sida. Målet är fortfarande glasklart även om sorgen är större, för tillfället åtminstone. Om någon månad ska energin vara tillbaka, det bestämmer vi ;-)
Vi kramas mycket och gör det vi mår bra av, det andra vår vänta ett tag tills energin är tillbaka.
Imorgon ska jag göra rabarbersaft och så ska vi till banken på eftermiddagen och prata lite räntor, spännande....