Ovissheten

Ofta när man är bland barnfamiljer och det är fullt liv så påminns man såklart om det som vi saknar och det vi en dag hoppas få uppleva även om vi njuter av att vara bland barn också, de är ju så fantastiska i alla åldrar! När man har varit hos goa vänner som har barn och på fester med barnfamiljer så kan vi ändå delvis njuta av lugnet hemma, att inte behöva gå upp mitt i natten samt att få sovmorgon och njuta i lugn och ro.

Samtidigt är jag livrädd att vi aldrig kommer få uppleva motsatta sidan; bus och lek, gå upp och amma mitt i natten eller bli väckt kl 05 av pigga barn. I augusti drar försök nr 2 igång på Carlanderska, fast vårt första frysförsök räknas bara som ½ försök, så vi har ändå 1½ försök kvar sen. Men tänk om det inte funkar med någon av dem vi har i frysen eller det sista försöket i 3-packet sen? Tänk om vi när alla försöken är förbrukade står på samma ruta som nu och tvingas ta ett nytt beslut huruvida vi ska "ge upp" IVF-världen eller köpa ett nytt 3-pack....

Ovissheten är det som är värst, hade vi nu vetat att det hade blivit en bebis av nästa försök så hade väntetiden över sommaren varit en baggis. Men istället så blir det en period att samla kraft inför något som kan bli men något som man inte vågar hoppas för mycket på för det är så energikrävande och ledsamt om det återigen blir ett resultat vi inte vill ha. Vi tar en dag i taget i ovissheten helt "enkelt"...

Lägger in en bild från Smögen förra året, om en vecka är vi där och jag toklängtar!!