Underbara ö!

Vi har egentligen vår plats här på campingen till fredag, samma dag som jag börjar jobba igen men vädret visar regn från och med imorgon kväll så förmodligen packar vi ihop då och drar hemåt på kvällen. Kanske inte helt fel att få någon dag hemma innan man ska börja jobba heller. Idag har varit den bästa dagen av alla här på Öland vädermässigt, klarblå himmel från tidig morgon till sen kväll. Vi har legat på stranden mycket, både på förmiddagen och nu ikväll blev det ett sista dopp innan det var dags för duschen. Ikväll åkte vi upp till Byxelkrok och åt grekisk mat på Terazzen, jättegott men tyvärr lite dålig service så det blev ingen dricks. Det känns både lagom och surt att börja jobba på fredag. Lagom på så vis att jag längtar tillbaka till jobbet och jobbarkompisarna. Surt eftersom Mattias har 2 veckor kvar på sin semester när jag börjar jobba. Men som tur är så är inte sommaren slut bara för att ens semester är slut och lediga dagar har man ju ibland så jag ska inte klaga :)
12 dagar på Öland sammanfattas bäst så här: Sol, bad, lite regn, promenerat ca 5 mil, cyklat ca 3 mil, god mat, camping är livet!

2 nybadade vovvar. Lady blickar ut mot havet och ser lagom
sur ut för att hon får vila lite från badandet...


Grillat blev det en del kvällar

På Terazzen ikväll

Byxelkroks hamn

Halva tiden på Öland har snart gått....

.....och det var det väldigt välbehövligt med lite vila nu och bara få vara tillsammans och ha det gott. Vi har det riktigt skönt här, det har varit bra väder förutom idag då det har regnat nästan hela dagen. Fr.om imorgon till den dagen vi åker hem väntas sol, nice :)
Om lite drygt 2 veckor drar IVF 4b igång eller 3b om man nu inte räknar nr 1 som ett försök eftersom inga ägg då blev befruktade. Jag vet inte ens om jag känner att det är spännande längre eller om jag ens vågar hoppas. Hoppas gör man väl såklart men det är inte på samma sätt längre som vid de första försöken. I slutändan handlar det om det där lilla embryot, huruvida det klarar upptiningen och om det är tillräckligt livsdugligt för att stanna i 9 månader.
Om det inte funkar nu, när ska vi orka med nästa försök? Orkar vi? Jag vet inte. Just nu vet jag ingenting och vågar inte hoppas på någonting alls samtidigt som jag längtar och vill mer än någon annan gång. Det är så dubbelt allting och så orättvist, så förbaskat orättvist. Ofta undrar vad det är för mening med allt väntande egentligen. Vår väntan börjar närma sig 4 år nu, om det hade funkat direkt hade vi haft en 3-åring med oss i husvagnen på semestern och kanske ett syskon på väg. När folk sitter och pratar om barn så vill jag så gärna vara med, också prata om det jag har läst och hört men jag känner mig aldrig som en fullvärdig medlem i de grupperna så länge jag inte själv är mamma. Alltid utanför fast jag kanske längtat flera år längre än de som går med stora magar, barnvagnar och till och med syskon på väg.....Jag vill att den här jobbiga resan ska vara över snart så man får må bra igen och kan glädjas!
Ingen som inte varit i IVF-svängen själv kan förstå fullt ut hur jobbig väntan och längtan och förtvivlan kan vara. Däremot har vi er alla goa nära vänner och familj som förstår oss när vi är ledsna och kanske inte orkar allt. Som ändå låter oss vara med och prata om barn och bjuder in till samtal och inte ser det som något konstigt. Som skickar kramar via bloggen, sms, telefon och som kramar oss irl, som finns där och stöttar och peppar. Som gör att vi orkar ett tag till. Tack ♥
Vi har en veckas semester kvar här på härliga Öland och då ska vi försöka njuta så mycket vi kan. Vi har gått morgonpromenader på 1 timme varje morgon och det hjälper mycket tycker jag, man känner sig piggare :)

Leia bevakar snyggaste kylväskan ;-)

Igår tog jag, Mattias och hans föräldrar en cykeltur på 2 mil....

...till Källa Glassgård där det fanns mycket gott

att välja på! Min glass är såklart den rosa ;-)

Egen ägglossning

Ja, ni läser rätt, för knappt två veckor sedan närmare bestämt. Mensen kom idag så ni behöver inte sitta o fundera på om det blev något eller inte ;-) Men tänk ändå vad det kan dra igång efter IVF, jag som aldrig har någon egen annars...någon gång. Min skitkropp som jag annars är så arg på tycker jag plötsligt om lite lite mera och är mest förundrad över vilket mysterium den är! Detta ger mig hopp om att det i framtiden kanske inte ska behövas IVF för syskonförsök, kanske drar en graviditet och förlossning igång ännu mera. Tänk ändå om det hade gått "naturligt" nu, efter åren vi kämpat och längtat och efter alla hormonbehandlingar.... Helt naturligt hade det ju iofs inte varit, det var ju ändå efter senaste IVF:en som det blev så här. Tack Göteborg för att jag fick känna mig som en vanlig kvinna en månad!! Om lite drygt en månad ska vi i alla fall sätta tillbaka en liten fis som förhoppningsvis blir en bebis sen, längtar!

Nu har sambon också semester, då känns det som semester på riktigt :-)

Tjolahopp och kram från en glad Maria ;-)

Cavalierträff

Vid 13-tiden åkte jag, mamma o vovvarna mot Skåne och Cavalierträff i Vanneberga utanför Kristianstad. Vi var ca 15 personer och totalt var det 22 cavalierbusar där :) Vi fikade lite och tjejerna fick busa med kompisarna en stund. Lady hade vi i koppel eftersom hon började löpa igår, emellanåt fick hon sitta i mitt eller mammas knä också men hon trivdes bra ändå och verkade nöjd. Efter fikat åkte vi till havet och badade. Perfekt avslutning på en mysig dag! Jämte mig i soffan ligger två megatrötta vovvar, det blir nog lugnt imorgon också ;-)

Mamma o Lady

Bjuder en på godis finns det många som är intresserade :)

Vovvarna sprang o busade hela vägen från parkeringen

till havet, ca 1.5 km

Så vackert!

Lady var först i....

Tack för en underbar dag!!

Smultron

Blir det mer somrigt än så här? Kunde fylla ett helt strå sista biten på promenadrundan i morse :) Leia är såklart nyfiken...

I eftermiddag är det Cavalierträdd utanför Kristianstad, ska bli så mysigt! Mamma följer med o hjälper mig hålla ordning på tokstollarna, speciellt Lady som började löpa igår. Typiskt! Nej, här ska det minsann inte bli några valpar.... Visserligen är hon över 2 år och hennes intyg för allt är ua men nej, det är inte läge nu!

Mattias är fast nere i Italien, tävlingarna var slut igår och en av två gick ok för Markus men nu kan de inte komma hem förrän tisdag, man får inte köra lastbil i Italien eller Tyskland på söndagar så de måste snällt vänta. Han längtar hem säger han, jag kan förstå honom.

1 månad kvar imorgon

Tills nästa försöka-få-barn-omgång drar igång. Denna gång blir det bara tabletter inför återinsättningen vilket känns otroligt bra och typ tusen gånger enklare än de andra procedurerna. Jag börjar med tabletter för att få mens ca 1 augusti och sen blir det andra tabletter för att få slemhinnan lagom tills det blir återinsättning i slutet av augusti. Vi har ju tre fina blastocyster i frysen som sitter på varsitt strå, antar att de tar upp en i taget och ser om de överlever. Att ingen av de tre skulle klara upptining vågar jag inte ens tänka på nu, så får det bara inte bli! Undrar hur de har det där i behållaren där det är nästan minus 200 grader, betydligt svalare än här men lite väl kallt kanske. På Carlanderskas hemsida står det så här om frysförvaring av blastocyster:

Vitrifiering
Långtidsodlade embryon frysförvaras genom en teknik som kallas vitrifiering. Det är en relativt ny metod som vi som första klinik i Sverige använder sedan 2005.
Vid vitrifiering förbereds blastocysten genom att man med hjälp av laser gör ett litet hål i äggskalet så att man lättare kan skydda cellerna vid den snabba nedfrysningen.
Blastocysten skyddas genom en process som kallas för "inglasning" (vitrifikation). Den inleds med att blastocysten läggs i en viskös lösning och placeras på en ögla av nylon, en så kallad cryo-loop som därefter förs direkt till flytande kväve. Det hela tar någon minut.

Vem har kommit på allt detta? Otroligt intressant och fascinerande är det!

För övrigt njuter jag som bara den av min semester. Igår jag en sväng i Hörle o Värnamo o hälsade på bland annat goa vännen A o hennes härliga barn, lämnade lite Tupperwareprylar och gick lite på stan, hittade bland annat en skön strandklänning. När jag kom hem åkte jag, mamma o syster med vovvarna till sjön och badade. Lady var i 1,5 timme och det var inte precis lätt att få hem henne när hon insåg att det var slut på badandet....

Idag gick jag upp vid 7, gick en promenad på en timme och städade sedan huset, skönt att ha det gjort innan helgen! Mattias brukar ju städa i vanliga fall men jag får väl offra mig nu när han är bortrest. Mitt på dagen idag var jag hos goa vännen J och fick supergod lunch :)

Ikväll kommer mina föräldrar o syster hit o äter lite mat.

Så här gott skulle man ju ha det fler veckor om året, fast då skulle man väl inte uppskatta det på samma sätt kanske? Nehepp, nu får det nog bli en yoghurt- och hallonsmoothie i skuggan!

Kramar till er :)

Påminnelse och skön dag

Ibland är det de mest oväntade aktiviteter som får en att bli påmind om vår barnlöshet och hur länge vi har kämpat. Satt och rensade mina mail på förmiddagen, hittade ett som jag skrev till en vän när vi försökt få barn lite drygt ett halvår. Skrev att det var fel på mina äggstockar osv, att det kunde ta ett tag. Vännen svarade att hon höll tummarna och att de kände till ett annat par i sin umgängeskrets som kämpat i ca 2 år innan deras lilla dotter blev till. "Jaja, tänkte jag, så länge ska vi nog inte behöva kämpa. Snart är vi ju igång med pergotime och sen ska det ju bli barn!" Detta mailet fick jag av min vän i september 2008. Nu sitter jag här nästan 3 år senare och vi är fortfarande barnlösa. Varje gång inför ny behandling så tänker man att "vid denna tiden nästa år så kanske det finns en liten hos oss". Varje gång inför en ny behandling räknar man efter i huvudet när den eventuella bebisen i så fall kommer till oss. Varje gång. Hur många gånger har vi tänkt och hur många gånger har vi räknat? Ska vi kanske sluta med det och bara följa med i det som sker eller inte sker? Man kan inte råda över vad som händer eller inte i livet men hade vi lite att säga till om så skulle vi bestämma att det kunde räcka nu. Samma vän som skrev det fina mailet uttryckte en gång att vi är som föräldrar utan barn; som gjorda för att ha en familj och vi har allt förberett men ännu inte fulländade.

Idag på min andra semesterdag ställde jag klockan på 06.45 och var sedan ute och gick en timme. Det var så skönt och friskt i luften så dags och jag är glad att jag kom ut istället för att somna om :) Det har varit en riktig utedag idag, har rensat land och grusgång på förmiddagen, solat en stund och nu lite senare på eftermiddagen har jag o tjejerna varit i Skog och badat. Lady var helt tokig så fort vi närmade oss vattnet och de var i mer än en timme. Nu sover de gott här i soffan! Mattias är ju på race hela veckan, lite tomt är det allt men samtidigt är jag så van att vara ensam så det gör inte så mycket, dessutom går en vecka väldigt fort och det är bra att få sakna varandra lite ibland!