Räkor, sol och bara vara....

Vi har bara varit hela helgen; ätit god mat, kikat på båtarna, tittat på folk, shoppat lite och bara njutit. Detta var precis vad vi behövde och det har varit så skönt med en minisemester. Sista veckorna har energin inte varit den bästa, i både kroppen och knoppen har det varit segt. Antar att det är "sviterna" efter det senaste misslyckade försöket som kommit på riktigt och jag får väl försöka förstå att jag inte mår riktigt bra. Nu efter en så här go helg känns det en aning bättre men jag hoppas att energin är ännu mera tillbaka efter hela den riktiga semestern som precis börjat :) Nu till veckan är Mattias bortrest i Italien. Ska greja lite här hemma med ogräs och annat men ta det lugnt också och gå promenader. Var ute och promenerade för första gången på över en månad i onsdags. Nu kändes det bra i magen efter överstimuleringen så nu är det dags att ta tag i denna omgångens IVF-kilon...

Tack snälla mamma o pappa som tog hand om våra vovvar i helgen, de är trötta o nöjda nu efter bad, bus och midsommarfirande :)
Bjuder på lite bilder från helgen! :)

Smögens Gästgifveri. vårt hem över helgen, goda tapas

hade de också :)

Terassen där vi bodde, vindstilla och skönt var det o

sitta där.

Som sagt var....goda tapas fanns det. Här blev det middag

både fredag och lördag kväll!

Jag o Tintin

Lördagens frukost på Skäret; smörgås med potatissallad och

varmrökt lax.

Vi tog båten över till Kungshamn igår och spanade lite

När vi kom tillbaka gick vi till Göstas och inhandlade ingredienserna

till vår fisk-och skaldjursplatå, mmmmmm....

En mer än nöjd Tintin njuter av Krabba, färska Smögenräkor,

lax, makrill, havskräftor med mera..

Jag o Mattias vid frukosten/lunchen idag innan hemfärd

Malin Westberg har egen butik på Smögenbryggan och

där kan man ju liksom bara inte gå förbi utan att handla

lite....

Ovissheten

Ofta när man är bland barnfamiljer och det är fullt liv så påminns man såklart om det som vi saknar och det vi en dag hoppas få uppleva även om vi njuter av att vara bland barn också, de är ju så fantastiska i alla åldrar! När man har varit hos goa vänner som har barn och på fester med barnfamiljer så kan vi ändå delvis njuta av lugnet hemma, att inte behöva gå upp mitt i natten samt att få sovmorgon och njuta i lugn och ro.

Samtidigt är jag livrädd att vi aldrig kommer få uppleva motsatta sidan; bus och lek, gå upp och amma mitt i natten eller bli väckt kl 05 av pigga barn. I augusti drar försök nr 2 igång på Carlanderska, fast vårt första frysförsök räknas bara som ½ försök, så vi har ändå 1½ försök kvar sen. Men tänk om det inte funkar med någon av dem vi har i frysen eller det sista försöket i 3-packet sen? Tänk om vi när alla försöken är förbrukade står på samma ruta som nu och tvingas ta ett nytt beslut huruvida vi ska "ge upp" IVF-världen eller köpa ett nytt 3-pack....

Ovissheten är det som är värst, hade vi nu vetat att det hade blivit en bebis av nästa försök så hade väntetiden över sommaren varit en baggis. Men istället så blir det en period att samla kraft inför något som kan bli men något som man inte vågar hoppas för mycket på för det är så energikrävande och ledsamt om det återigen blir ett resultat vi inte vill ha. Vi tar en dag i taget i ovissheten helt "enkelt"...

Lägger in en bild från Smögen förra året, om en vecka är vi där och jag toklängtar!!

1 ½ vecka till semester

Jag har nog inte fattat det riktigt än men på midsommaraftons morgon när jag går hem från jobbet så har jag 4 veckors semester. Va skönt det ska bli! Det känns som om de veckorna kommer alldeles lagom, huvudet och kroppen är fortfarande lite "efter" när det gäller energi från senaste IVF-försöket. Vi mår annars okej de för det mesta, försöker att ta en dag i taget och ta det lugnt när vi behöver. Känslorna kommer över en vissa stunder och livet känns så förbaskat orättvist vissa stunder och det är orättvist, alldeles tokigt orättvist. Men samtidigt hjälper det inte att gräva ner sig i det även om man måste få känna så ibland. Det gäller att samla kraft och orka ta nya tag i augusti, det är vårt mål just nu.

På torsdag ska jag ha en massa goa tjejer (en del av dem som varit värdinnor och gäster på någon av mina visningar) här hemma på en Tupperwaresommarfest, något jag sett fram emot länge :) Jag är så glad att jag började med Tupperware i höstas, det har hjälpt massor, just det här att man kommer iväg och tänker på lite annat! Imorgon innan nattjobbet ska jag åka iväg och handla maten inför den kvällen samt fixa iordning lite här hemma...

Jag fick rabarber av snälla grannen och snälla mamma förra veckan. Gjorde rårörd rabarbersaft för första gången, något som verkligen rekommenderas! Den smakar mycket mer än kokt och så är den ju så smidig att göra :) Jag satte rabarber i trädgården i år men det tar ju några år innan de ger skörd, tur att andra har så länge. Däremot har vi egen fläder, det blir saft av blommorna om någon månad. Så härligt att ha frysen full av somriga smaker i vinter!

Berg- och dalbanan

3 dagar har gått sedan det stod helt klart att vi inte skulle få bli föräldrar den här gången heller. Nu är jag ledig några dagar, fram till lördag kväll för att vara mer exakt. Det är nog tur för de här två nätterna som jag jobbat nu är precis vad jag har orkat. Sen har jag ju fördelen att få sova efter varje arbetspass vilket gör att man känner sig ganska pigg när man vaknat ändå.
Pratade med en jättegullig barnmorska idag som jobbar på Carlanderska. Hon tyckte att det var väldigt tråkigt att det inte gick vägen för oss denna gången. Hon berättade också att vi kan göra FET (sätta tillbaka ett av de blastocysterna vi har i frysen) i augusti om vi vill, tidigast 10 augusti i så fall. Inför återföringen behöver jag bara äta tabletter, inte sprutor vilket jag blev väldigt glad över. 10 augusti är 2 månader bort och det kommer nog att bli ganska lagom. Just nu snurrar det väldigt mycket frågor och funderingar i mitt huvud och energin känns som sagt var noll emellanåt. Jag vet att det kommer kännas bättre i augusti när vi haft semester och tagit det lugnt och samlat kraft, det försöker jag tänka på nu.
Just nu är jag så trött på allt vad barnlängtan, IVF, hormoner och kämpande heter. Jag vill bara ta en paus från alltihop och bara vara ett tag. Samtidigt försöker jag ta det lugnt och känna efter hur mycket jag orkar. Känner jag mig nere så är jag inte rädd för att det får bli lite tårar, oftast känns det bättre sen. Tänkte tillbaka idag på när vi bara hållt på lite drygt ett år med behandlingar, mitt inne bland tabletter och sprutor, så "enkelt" allt var ändå, om vi bara anade vilken resa som låg framför.... Varför kunde det inte funkat med lite tabletter eller sprutor bara? Varför finns det inte någon slags rättvisa eller turordning? Det kan räcka med väntan nu eller i alla fall efter nästa försök. Helst av allt skulle jag bara vilja kunna bestämma att min kropp kunde funka normalt med ägglossning varje månad så vi hade någon slags chans att försöka själva mellan IVF-försöken.
Vissa saker blir inte som man tänkt sig i livet, så är det bara. Det gäller bara att försöka härda ut och tänka att snart så blir det vi som har turen på vår sida. Målet är fortfarande glasklart även om sorgen är större, för tillfället åtminstone. Om någon månad ska energin vara tillbaka, det bestämmer vi ;-)
Vi kramas mycket och gör det vi mår bra av, det andra vår vänta ett tag tills energin är tillbaka.
Imorgon ska jag göra rabarbersaft och så ska vi till banken på eftermiddagen och prata lite räntor, spännande....

Baksmälla

Ja, ungefär så känns det idag fast man inte drack en droppe alkohol igår. Idag sov vi länge och kände inte för att hitta på så mycket fast vi har typ hundra projekt här hemma som vi borde sätta igång eller fortsätta med. Mitt på dagen tog vi med oss hundarna och åkte ut till Hären och badade. Det är så härligt att se våra små lurviga hur de njuter när de simmar omkring :) Lady drog i kopplet som en galning så fort hon fick se vattnet, sen sprang hon i och var i länge. Leia tog det lite lugnare, badade först tassarna men sen efter en stund var hon ute och simmade också. Det var så skönt att komma iväg bara vi fyra och bara njuta en stund. Man kopplar bort hopplösheten en stund.... Sen så ser man ju redan hur otroligt mycket annat det finns i livet än barn och att man återigen är så tacksam att vi har det bra för övrigt. Sen är ju såklart saknaden efter barn enorm men hade vi inte fokuserat på annat än barnlösheten i livet så hade det inte varit så lätt att se framåt heller.

Igår kväll var två av Mattias kusiner här med sina familjer. Vi grillade både hemmagjorda hamburgare och kycklingspett samt lite ugnsgrönsaker och såser till det. Både barnen och de vuxna var duktiga på att äta och faten var tomma sen, perfekt! Det är så behagligt att umgås med familj och vänner som vet hur vi har det.

Tack för alla fina sms och kommentarer på bloggen senaste dygnet, vi hade aldrig orkat kämpa så om ni inte fanns med oss på resan! Många varma kramar till er :)

Det är över

Denna gången tyckte vi ju att det var dags för ett annat slags inlägg än de andra gångerna men tyvärr blev det inget denna gången heller. Senaste veckan har vi svävat i ovisshet. I söndags och måndags fick jag en liten liten blödning, tänkte direkt att det var kört men så slutade det och det har det aldrig gjort innan, de andra gångerna det har gått åt skogen så har allt kommit med dunder och brak om jag uttrycker det så. I tisdags tog vi ett gravtest som visade svagt men positivt- hoppet tändes ju såklart. I torsdags fortfarande positivt men strecket såg likadant ut. Ringde till Carlanderska igår och barnmorskan kunde inte säga riktigt vad detta betydde, antingen så var det ett tidigt missfall eller så skulle testet visa starkare om några dagar, ibland får man små ofarliga blödningar i början av en graviditet. Igår kväll började jag blöda mera och i morse när vi tog ett nytt test så var strecket svagare. Ett tidigt missfall alltså. Vet inte riktigt om jag kan glädjas åt att lilla stjärnan i alla fall fäste vid litegrann? Just nu så är tårarna en millimeter bort hela tiden och livet känns så vansinnigt orättvist. Det känns så surt! De i frysen kanske är ännu bättre och det kanske blir vår tur med en av dem men vaddå, det var ju vår tur nu!!! Varför kunde inte stjärnan stanna??

Har verkligen under de här 3,5 åren som vi kämpar försökt vara så positiv jag kan och orkar men jag vet inte om jag håller på att tappa lite av den förmågan. Det känns så surt och orättvist, varför kan det inte vara vi den här gången? Varför kunde det inte fått vara vi som fått se ett litet hjärta slå om några veckor också, varför bara dem som inte ens kämpat hälften så länge som oss och som kommer få se ett litet hjärta nästa vecka....

Ute har det blivit sommar sedan vi körde igång detta försöket men det känns som om livet står stilla. Vi hittar på mycket roligt och just nu försöker vi fokusera på Smögentrippen över midsommar med goa vänner och semestern på Öland, samtidigt är sorgen närvarande hela tiden.

Som tur är så har vi familj, vänner och arbetskamrater som är väldigt kloka och förstående. Man behöver inte alltid förklara varför man inte alltid är på topp. Ni har stort tålamod med oss och jag hoppas ni orkar ett tag till. Någon gång på något sätt ska vi bli föräldrar. Vi ger inte upp!

Nu ska jag gå ut och städa bort frömjölet från altanen, lite goa vänner kommer hit och grillar ikväll, känns skönt! Vägrar att sitta och gräva ner mig hela dagen.....

Lata sommardagar

Vilken sommar det har blivit! Vi har varit ute mycket senaste
dagarna och bara njutit. Ikväll går jag på och jobbar, går
av fredag morgon och är ledig till söndag kväll i alla fall, ska
bli skönt :) Sambon är långledig nu till måndag kväll, får se
vad det kan bli gjort här hemma, spännande!

Finns ju olika ställen att söka svalka på, under solstolen...

...eller varför inte i kryddlandet? :)