Jag fick frågan av en god vän igår. Och vad svarar man? Jag vet inte vad man svarar. Kanske att det går mycket upp och ner för det är så det känns just nu. Jag ser väldigt mycket fram emot vårens resor och att ljuset snart återvänder. Jag har kommit igång med träningen, känns underbart. Igår var jag på spinning, klarade hela passet så som man skulle göra det trots att man är som spagetti i benen efteråt. Så skönt var det och jag är glad att jag är envis ibland! Jag ser fram emot januari då Tupperware firar 50 år i Sverige och jag har en hel del demos inbokade. Försöker njuta här och nu av det vi har istället för det vi saknar.
Samtidigt så känns det som om tiden går sakta, för tillfället känns det väldigt långt till sommaren och att vänta ett halvår trots att vi redan väntat tillräckligt länge känns kämpigt. Att återigen skriva julkorten utan att få skriva med ett barns namn eller åtminstone "miraklet i magen" är väldigt tungt. Julen blir inte densamma när man år efter år inte får det man önskar mest. Julen är barnens högtid och vi tycker ju att det är mer än dags att vi skulle fått fira den som en barnfamilj nu.
Allting känns delat för tillfället, en paus är välbehövlig och visst får man mer energi av att bara slippa tänka på hormoner, kontroller och äggplock. Samtidigt så är det jobbigt att vänta och sorgen över det som inte blev något blir inte mindre genom att vänta.
Ovan full fart framåt i skogen när det var snö förra veckan. Det var svårt att få in dem kan jag lova! :)
:)
Och när man inte är ute och springer i snön så får man nöja
sig med att längta ut och kanske titta på fåglarna en stund..
Oj så trött man blir efter att ha busat i snön, man kan till och med
somna på en kudde jämte soffan :)
3 kommentarer:
Vännen! Jag förstår att tiden går sakta...Men jag fortsätter hoppas och jag tror på dig/er! Samla så mycket kraft och energi ni bara kan nu under er paus! Jag VET att er tid kommer, det är bara ett helvetes jävla skit att det ska ta sån tid!!!!! Ellerhur?! Ta hand om dig och vårda varandra! Mys med din hund bebisar och njut av det! KRAMAR till dig min vän <3<3<3
Ja, jag trodde så att det i år skulle vara tre namn på julkorten, men inte. Därför blir det inga julkort skickade från oss i år.
många kramar
Åh, hjärtat...jag känner igen mig mer än väl...
Ännu en jul utan barn...
Jag vågar knappt skriva, med tanke på att jag nu väntar ett mirakel, men jag vet ju hur du känner.
Vi har känt så de senaste 11 åren...
Jag vågade aldrig hoppas på att det någon dag skull bli vår tur, och än är inte Pärlan ute, men vi hoppas naturligtvis att det ska gå bra.
Idag vågar jag tro på mirakel.
Jag vill så gärna att alla vi som kämpar ska få våra drömmar uppfyllda. Varför ska vägen dit vara så lång, krokig och fylld av sorg?
Varför måste vi tvivla, trots att vi lyckas? För det gör jag...jag har kämpat för länge för att tro att det här kan vara sant.
Jag är övertygad om att er tur kommer.
Ge aldrig upp hoppet.
Massa kramar/
Luiza
Skicka en kommentar