Semester!

Äntligen 4 veckors ledigt, så skönt!! Vi har inte jättemycket planerat, ska mest greja här hemma med huset och så. En vecka ska vi iväg med goa vänner och bo i stuga vid havet, ska bli så mysigt! Annars är allt lugnt och bra här, njuter av det :-) I veckan mellan mina jobbnätter tog vi en tur till Öland. Mattias föräldrar hade sin husbil där på en camping så det var smidigt att komma och bo hos dem lite. Vädret var skönt och vi kunde tillbringa några timmar på stranden på torsdagen. Vovvarna (mest Lady) älskar att bada! Vi gjorde en tur till Källa Glassgård också som ligger söder om Löttorp. Om ni inte varit där så åk dit, så gott! Jag tror att det finns ungefär 40 olika glasskreationer att välja på, en av dem på bild nedan...

12 hela veckor

Idag går vi in i v 13, helt fantastiskt!! Missfallsrisken har nu minskat betydligt, chansen blir större och större att detta skulle kunna gå hela vägen. Vi vågar hoppas mer och mer känns det som om det också blir mer och mer verkligt att detta händer oss :)

Sköna dagar på Västkusten

Om en vecka får jag semester, Mattias har börjat sin nu. Helgen har vi tillbringat på sköna Västkusten. Vi bodde i Lysekil och sen gjorde vi utflykter till Fiskebäckskil, Grundsund och Smögen. Vi har mest bara strosat omkring och ätit gott. Så underbart att få åka iväg på semester med en växande mage och tänka att om ett år så är det förhoppningsvis faktiskt vi som få gå där med barnvagn :) idag är det bara lite drygt 1 vecka kvar till nästa ultraljud. Det är samma tid som man brukar göra KUB/Nupp men vi har valt att inte göra någon riskbedömning utan bara vanligt ultraljud. 28.9% av graviditeten har passerat idag enligt vår gravidapp. Det går framåt :)

Jag var med om något konstigt igår...

... något som jag för några månader sedan aldrig trodde att jag skulle få vara med om. Jag var på H&M och kollade på mammakläder! Vilken konstig känsla att stå där och välja ut några plagg som bulan ska kunna få plats i. De flesta plagg kändes såklart som tält än så länge men jag hittade ett par shorts som var mjuka i midjan och inte hade den där "påsen" som man drar över magen. Bulan min är ju inte av någon storlek än men om några veckor kommer jag nog behöva lite andra kläder... Jag hittade ett par linnen också, det får duga så länge med de plaggen. När jag kom fram till kassan så sa kassörskan att just den typ av shorts som jag valt hade hon också haft när hon väntade barn, hon tyckte att det var skönt att slippa dra något över hela magen, "man är ju varm nog ändå" som hon uttryckte det. Herregud tänkte jag, här står jag i en H&M-butik och pratar med en kassörska om Mammakläder, något jag för några månader sedan aldrig trodde jag skulle få vara med om.
Imorgon går vi in i v 12, efterlängtade v 12!! När den är avklarad så är ju inte missfallsrisken särskilt stor längre, härligt! Veckorna går sakta framåt ändå, om knappt 2 veckor är det semester och det ska bli otroligt skönt!

En kommentar som satte ord på känslan...

....att efter många år av längtan äntligen vänta barn tycker jag var "ivfsysters" kommentar på mitt förra inlägg: "För mig var/är det så att jag under år av barnlängtan med misslyckade försök byggde upp en försvarsmur för att överleva. För varje dum kommentar eller misslyckat försök eller för varje sömnlös natt med ångest, ja då byggde jag lite till på min försvarsmur. Jag byggde den stabilt nära hjärtat för att kanske en dag stå ut med att det kanske var jag som aldrig skulle få några barn. Nu när jag är gravid och jag hade kanske trott att muren bara skulle sprängas bort i och med gravtestet... Så blev det inte! Jag får istället ta bort en sten i taget. Vecka för vecka, för varje ultraljud, för varje positivt besked. Börjar förstå att den tjocka muren med taggiga vassa stenar kommer att vara kvar ett tag till. Det går inte bara att ställa om och bli lycklig när man varit olycklig så länge. Men det går åt rätt håll... Sakta sakta. Lyckan är svår att ta in, att greppa... Att sakta läka sin trasiga själ tar tid. men jag anar den rena glädjen om hörnet! Lycka till!".
Den här kommentaren gick rätt in i hjärtat för det är precis så det känns! Tack :-)

Snart v 11

Tänk ändå att det faktiskt händer, att det bor två små minimänniskor i min mage. Imorgon går vi in i v 11. Det är svårt att ta in att det faktiskt händer oss. Helt underbart naturligtvis men oron finns ungefär lika nära som glädjen många stunder. Kanske vågar man inte glädjas fullt ut än förrän man vet att de första 12 veckorna passerat. Kanske vågar man inte hoppas fullt ut än pga det bagage vi bär med oss. Alla misslyckade försök och alla år av längtan. Kanske blir det lättare med tiden, ju längre tiden går och ju mer magen växer så blir det nog mer verkligt också. Det är en väldigt märklig känsla som sagt att vara i det här nu. Istället för att planera nya försök så bokar vi ultraljudstider, läser om vad som händer i magen varje vecka och vad man får äta och inte. Igår var vi på inskrivning hos barnmorskan. Mitt blodvärde var 149 och jag hade bra järnförråd så än på ett tag kommer jag inte att behöva några järntabletter :) försöker ta det lugnt på dagarna och vila middag ett par timmar de dagar jag är ledig. De senaste dagarna har jag varit så vansinnigt trött, inte orkat nåt på kvällarna. Helt normalt konstaterade Mattias när han läste om denna veckan i gravidappen... Skönt att veta att man följer mallen! Våra små mirakel får gärna ta all energi de behöver, de är värda allt :-)

Det finns så mycket att se fram emot!

Idag midsommarafton 2012. En lugn dag väntar och vi ska bara rå om varandra. Hur kommer midsommarafton 2013 att se ut? När jag var barn var det tradition att göra midsommarkransar varje år och bära på huvudet. Vi gav oss alltid ut på förmiddagen och plockade en massa blommor. Pappa klippte till en lagom stor ring av ståltråd och Mamma hjälpte oss att få på blommorna. Tänk att nästa år få göra två små midsommarkransar till våra barn, så underbart det vore! Det finns så mycket att se fram emot. Speciellt så här på sommaren blir det lite extra känslosamt när man tänker på skolavslutningar, sommarlov, bad vid badplatsen, midsommarkransar och husvagnssemester. Livet har på något vis fått sig en ny början nu och jag bara längtar efter fortsättningen. Att dessutom få dela detta med den som man älskar är så stort. Min fina Mattias... Man ser redan nu hur stolt han är :-) han kommer att bli världens bästa Pappa!
Glad midsommar till er alla, hoppas ni får en fin dag med inte för mycket regn ;-)