Idag kände jag mig som en riktigt dålig person, jag hade inte förmåga att bara känna glädje för en vän som berättade att hon väntade barn och det har jag varit ledsen för idag. Varför kan man inte tillfälligt stänga av känslorna kring barnlösheten när någon berättar att de väntar barn? Jag vill kunna vara helt och hållet glad men det går inte, det bara går inte och jag blir så arg på mig själv för det. Blä så trött man kan bli på sig själv ibland! I början var det lätt eftersom vi inte försökt så länge då men med tiden och allteftersom sorgen blivit större och de misslyckade försöken fler och fler så är det svårare, vet inte varför, det bara är så även om jag inte vill att det ska vara så.
Vissa dagar känns det som om livet står stilla, tiden går ju uppenbarligen, det är ju redan 16 mars, vi hittar på mycket roligt och är måna om varandra för att sorgen ska bli lättare att bära. Men ibland kommer känslorna ikapp en, idag var en sådan dag. Jag lyckades hålla tårarna borta tills jag kom hem, sen bara kom de och alla känslorna samtidigt. Det känns som om livet springer förbi en.... svårt att förklara men det var ju inte så här vi hade tänkt det. Vi skulle ju ha varit föräldrar nu. Glada föräldrar som skulle ha varit helt och hållet bara glada när vännen berättade att hon väntade barn. Antar att det blir så verkligt i såna situationer att vi inte kommit någonstans. Vi har längtat i mer än tre år och varit igenom 6 pergotimekurer, 2 puregonkurer, 3 IVF-försök, ett antal resor till Värnamo och Linköping men det har inte givit det resultat vi hoppats på. Det är klart att man funderar på om det någonsin kommer att gå? Det finns bara ett sätt som kan få sorgen att försvinna, bara en lösning och det är ju att få barn.
Ikväll har vi tagit det lugnt, Mattias har städat huset så fint, lika fint varje vecka brukar det bli, jag är så glad att vi delar på sysslorna här hemma. Dessutom städar jag tydligen för slarvigt för att få ha hand om den biten.... :) Imorgon är jag ledig, ska fika med en Tupperwarekompis i Gislaved på förmiddagen, vi brukar försöka ge varandra lite tips inför demonstrationer, inte fel!
På eftermiddagen blir det en långpromenad, det finns nog ingenting som rensar tankarna och gör en så pigg som en stund i skogen :)
Ovan bilder från en av rundorna innan i veckan, det har ju varit så härligt vårigt ute nu! Jaha, ni ser, nu kommer fröken positiv fram igen. De riktigt ledsna stunderna är som tur är inte långa....
8 kommentarer:
Hej min goa härliga vän! Jag vet precis varför du inte kunde känna den totala glädjen för din vän..... ....du är bara en människa. Givetvis känner du glädje för vännens skull men din sorg var så mk större idag att den tog överhanden. Tillåt dig att sörja, be inte om ursäkt för det.
Va rädd om dig. Kramar Helene <3
Jag vet precis hur du känner Maria, jag har jätte svårt att vara glad när nån berättar att den är gravid. För det blir en ständig påminnelse om att jag inte har barn :( och kanske aldrig kommer att få heller...Men det bra att du erkänner den känslan som faktiskt är lite tabu. Många kan tycka att man ska lägga sina egna känslor åt sidan vid dessa tillfällen och bara vara glad för personen ifråga. Men det är ju inte lätt när hela ens inre skriker NEJ...och man blir jätte avundsjuk...Jag tycker att det är jätte starkt o modigt av dig att säga att du har den känslan inom dig! Du är så STARK! Häng i och orka så mycket du/ni kan! Men tillåt er att ha dåliga dagar! Men jag tycker att ni hanterar detta på utomordentligt sätt! KRAM <3
Söta du, jag känner igen dina känslor - och det är tillåtet att känna så. Visst känner man sig hemsk, men någonstans så är väl inte det så konstigt? Det vore den största av alla lyckor för oss att få en liten, men livet har tagit oss den naturliga biten ifrån oss.
Det är inte rättvist, det är inte kul eller sjysst eller något man bara skakar av sig..
Så du får känna så, du får må dåligt. Det är tillåtet, det är förståligt!
.. Och snart kommer du själv vara i den allra största lyckan, och då kan du glädjas desto mer åt andras.
Kram på dig!
Folk får förstå vi är inte mer än människor, de har alla andra som blir glada o skriker av lycka när de berättar det gör ingenting att vi kanske inte blir skitglada.
En pissdag måste man ha ibland, de känslorna måste ju komma ut ibland oxå, hur ska man annars bli glad o positiv om man har kvar de känslorna? Ne ut med dem o fyll på med vår o glädje.
Gossa med geggiga vårhundar i skogen idag, precis vad ja ska göra med!
Krams
Lilla Du, har rätt att vara ledsen och känna sorg efter allt vad ni har gått igenom. Du är ju inte mer än människa o att alltid glädjas åt andra är minsann inte det lättaste när önskan är så stor att själv vara i den situationen. Men en dag kommer glädjen att stråla för er oxå då ni har fått er efter längtade nya familjemedlemmen, det är jag så säker på.
Många kramar
Jag tänker på dig!!!!!! Och sitter med exakt samma känslor!!!! Det är till och med jobbigt att gå in på bloggen nu vissa dagar för varenda en på blogglistan har blivit gravid den senaste månaden och börjar glatt stoltsera med magbilder. Det är oerhört roligt att se att så många lyckas men samtidigt som ett knivhugg varje gång.
Din tur kommer jag är helt övertygad, tillåt dig ha stunderna med ilska och sorg och ta tillvara på alla bra stunder emellan. Våra bebisar har bara inte hittat till oss än:)
kramar
Hej vännen!
Det skulle kunna varit jag som skrev det här inlägget, och många av oss som känner igen oss...
Det är inte onormalt att man känner så här som ofrivilligt barnlös. Jag kände så senast idag när jag läste på en väns FB status att hon var gravid och jag förmår mig inte att skriva att jag är glad för hennes skull. Jag kan inte ens skriva grattis... Min ilska , sorg och avundsjuka är starkare.
Det är OK att känna som du gör, och det tror jag att din vän förstår om hon vet hur du känner.
Snart känner du dig stark igen. Jag lovar!
Kramar
Helt normal och mänsklig reaktion! Förstår att du är ledsen för att du är ledsen i en situation där du "förväntas" vara glad... Men du är ju inte skadeglad för att andra inte lyckas, din ledsenhet bottnar ju i er sorg liksom! Det är helt okej att känna som du gör! Många kramar!!
Skicka en kommentar