Imorgon

Imorgon eftermiddag lämnar vi sjukhuset och tro det eller ej men vi får ta med oss Love och Ludvig hem! När vi kommer hem så möter mina och Mattias föräldrar oss och såklart även våra små håriga tjejer. Ska bli intressant att se vad tjejerna tycker om våra bebisar som de säkert tycker är sina bebisar :-)
Det kommer säkert bli en stor omställning för alla att komma hem men vi har bestämt oss för att inte ha så många planer första veckorna.



Matkoma hos Love (till vänster) och nära sömn hos Ludvig :-)

Syrgasen

Syrgasfria sedan drygt 2 dygn tillbaka! Om några dygn får vi komma hem om allt fortfarande ser bra ut :-)

Lapptäcke

Love och Ludvigs mormor har sytt ett superfint lapptäcke till dem. Lady har testat det och godkänt det!
Jag var hemma några timmar i eftermiddag, gosade med vovvarna och träffade min familj. Jätteskönt men oj vad man längtar hem nu!!

Framåt framåt!

För tillfället går det väldigt mycket framåt. Grabbarna behöver knappt någon syrgas längre och blir allt duktigare på att äta själva. Att få komma hem känns inte längre många veckor bort utan förhoppningsvis bara ett par :-) dagens vikter: Love 3360g och Ludvig 3148g!




Love innan dagens promenad. Barnens mormor har stickat så fina overaller i ull.




Morgongos idag

Premiär!

Nej, så mycket bättre sätt att inviga 2013 finns nog inte för oss :-)

2012 - bäst hittills

Januari- mitt inne i en Ivf-paus. Energin var totalt slut efter fem återföringar och det var nog här jag tyckte att det var som jobbigast att längta efter barn.
Februari- ljuset började återvända och så också energin. En resa till Teneriffa låg bara en månad bort.
Mars- en helt suverän resa i början av månaden där vi samlade massor av energi. Sol, bad, god mat och bara vara laddade våra batterier hur mycket som helst. Bästa semestern någonsin enligt min sambo och bi var glada att vi vågat ta en paus från Ivf:andet och göra lite annat!
April- ytterligare en resa gjordes och denna gång till Spanien med mina föräldrar och syskon. Våren var i full gång när vi kom hem och hoppet om att vi en gång skulle få bli föräldrar började komma tillbaka igen.
Maj- den 8:e maj fick vi tillbaka 2 blastocyster i Göteborg. En vecka efter insättningen hade jag en annorlunda känsla i kroppen. På testdagen den 22 maj fick vi ett finfint plus!
Juni- vi fick se Love och Ludvig på en ultraljudsskärm för första gången. Två hinnsäckar med varsin gulesäck i varje. Några dagar senare fick vi se deras hjärtslag första gången. Mycket dubbla känslor under de första veckorna; överlyckliga över att äntligen vänta barn och samtidigt livrädda att förlora dem!
Juli- de första 12 veckorna hade passerats och vi började nog tro att det faktiskt var sant att vi skulle få bli föräldrar ändå! Vi hade härliga dagar på västkusten med våra små lurviga och en härlig vecka i Halmstad med vänner.
Augusti- kände det första fladdret i magen. Åkte till Ullared och inhandlade alla nödvändiga och kanske en del onödiga bebisprylar. Två av allt och kassörskan önskade mig lycka till :-)
September- blev sjukskriven pga blödningar. Oro såklart samtidigt som jag mådde hur bra som helst, gott om energi och inte ont någonstans!
Oktober- en månad som bara flöt förbi, mådde hur bra som helst även om magen började bli riktigt stor.
November- den 15:e gick vattnet kl 06.30. Knappt ett dygn senare fick vi träffa våra fina barn! Förlossningen var både det bästa och jobbigaste jag varit med om men framförallt så häftigt att efteråt få se hur våra mirakel såg ut äntligen! Nu är de 6 veckor och så självklara i våra liv. Det var ju de här vi väntat på!
December- vi har firat vår första jul med våra barn. Idag är det nyårsafton och det går ju inte att sammanfatta 2012 annat än som det bästa året hittills. Samtidigt så är vi redan väldigt nyfikna på vad 2013 har att bjuda på!
Gott Nytt År!!!!



Barn i pyjamas :-)

Frågor

Catharina frågade om vi vet om det är enäggs eller tvåäggs. Nästan alla läkare har bedömt våra killar som tvåäggs under graviditeten förutom en som sa att de troligtvis var enäggs fast hon ändrade sig sen när hon läst på lite om skiljevägg osv. Vi satte in två embryon i Göteborg och det kan ju bli enäggs ändå; om det ena inte klarat sig och det andra blivit två. Men vi är ändå nästan helt säkra på att Love och Ludvig är tvåäggs eftersom de är så olika. Kanske svårt att se på bilder för er men för oss är det ingen risk att ta fel :-)
Theresia undrade hur länge vi blir kvar här till. Lite svårt att svara på, det är syrgasen som ska bort och sen ska de orka äta lite mer själva än vad de gör nu för att vi ska kunna åka hem. Grabbarna har varit utan syrgas några timmar/dag nu och de klarar det bättre och bättre. Sen när den är helt borta så ska de ha övervakningen kvar ett tag så de ser att de håller bra värden. Vi gissar på att vi kommer hem om ett par veckor men då med hemsjukvård, dvs vi blir inte helt utskrivna direkt utan åker hit en gång i veckan samt har kontakt med Neo hemifrån varje dag. De kommer då att ha sina sonder kvar och när de sedan äter helt från mig så tar de bort sonderna och vi blir utskrivna.
Barnen har hela tiden fått beröm för att de har varit så duktiga här, skött sig bra med tanke på hur tidigt de kom men framförallt att de inte fick tillgodogöra sig något kortison alls knappt från mig eftersom det gick så snabbt från vattnet gick tills de var ute. Lungorna var med andra ord omogna när de kom ut och därför har de behövt cpap och syrgas så pass länge. Vi har flera gånger funderat på hur läget varit om de fått stanna kvar ett par dygn till i min mage så lungorna fått mogna mera efter jag fått kortisonet, såna funderingar går inte att undvika. MEN det viktigaste är ändå att det är två pigga killar vi har och att vi till slut kommer härifrån :-)