Craaaaazy!!

Ja, så här kan jag verkligen känna mig ibland. Vissa dagar kan jag bara bli gaaalen på att min kropp inte vill funka så som jag vill att den ska funka! Akupunkturen och LCHF-kosten har gett en del positiva effekter, har ju fått mens ett par gånger i sommar men bara ägglossning en gång på 5 månader. Varför kan det aldrig vara enkelt? Att mina små äggstockar kunde försöka bestämma sig för att fungera normalt så vi slipper hålla på att tappa hoppet hela tiden... Jag har gjort ganska mycket senaste året som bara kan påverka fertiliteten poitivt; gått på akupunktur, minskat till 5 kg från normalt BMI och försökt se de positiva bitarna i livet och inte fokusera på att bli en bitter, barnlös tråkmåns. Men nehepp, det hjälpte visst inte heller. Vi har kämpat länge nog nu kan tyckas, nu vet vi att vi inte någon gång ska ta våra barn för givet, nu har vi känt sorg, smärta, längtan, väntan.....och väntan! Denna eviga väntan, tänk om vi bara kunde få veta hur länge det är kvar tills vi också får uppleva det där lilla livet, 1 månad, 6 månader, 5 år? Ibland vill jag bara vakna upp ur den här mardrömmen! Usch, det är som tur är inte många stunder som det känns så här hopplöst men ibland gör det bara det. Tur då att bloggen finns så jag kan skriva av mig och sen gå vidare.
Ni alla som finns för oss, tänker på oss, stöttar oss ni är sannerligen guld värda, hoppas ni vet det!
Hösten får vi ägna åt att samla kraft :) Det viktigaste är ändå att vi har det bra tillsammas vilket vi verkligen har samt att vi fortfarande har målet klart och tydligt; att vi en dag ska bli föräldrar. Längtar!!!