Redan så långt borta

Tidigare i veckan när vädret var trist passade vi på att rensa ur lite lådor och skåp här hemma. Sorterade in en del papper i "spara-pärmen", bland annat senaste papprena från Carlanderska. Rensade också ur kylen och samlade ihop Ivf-medicinerna i en påse som ska lämnas till Apoteket. Allt som har med Ivf-världen att göra känns plötsligt så långt bort fast vi nyss var mitt i den, bara knappt 3 månader sedan återföringen... När jag läser i vår pärm om alla våra behandlingar som slutat i minus, tänker tillbaka på alla år som vi kämpat för att våra mirakel skulle bli till så undrar jag; HUR orkade vi? På något sätt gjorde vi ju det, vi tog oss igenom det en liten bit tillsammans och klarade av det. "Ge inte upp, nästa gång är det er tur"! avskydde jag att höra efter våra minus för en del av mig kände att vi nog aldrig skulle få vara med om detta som just nu händer. När hoppet kanske var som lägst och förtvivlan som störst blev ni till våra älskade underbara barn. Tänk att ni blev till slut ändå och att vi orkade kämpa tills ni blev! Aldrig någonsin ska vi glömma hur vi kämpat för att få er, varje dag kommer vi vara tacksamma att vi till slut fick er!