Nu har det varit några avsnitt av både "Barn till varje pris?" och "Drömmen om ett barn" som går på tv just nu. Jag är så tacksam att detta ämne lyfts fram och att det görs hela programserier om det! Jag tycker att båda serierna är ganska bra fast på olika sätt. I båda serierna följer vi ofrivilligt barnlösa par men i Svt:s serie blir det mer etiska frågeställningar och problematisering och TV3:s serie är mer som en dokumentär där vi får följa par hela tiden. Jag tittar oftast på programmen i efterhand, dels för att jag åker till jobbet många av de kvällar då programmen börjar men också för att jag inte orkar se hela programmen på en gång. Det är jätteskönt att se att man inte är ensam om att göra t.ex IVF men man blir så otroligt påmind under hela programmet, tårarna rinner och det blir för jobbigt att se allt på en gång. Kanske är man extra känslig så här precis innan nästa IVF-försök....
En del av kämpandet hos paren i serierna lyfts fram lite väl enkelt kan jag tycka, man gör några IVF-försök och så hoppsan så gick det på tredje försöket. Vägen dit visas inte på ett rättvist sätt. Jag tycker att programmen tyvärr missar den största delen av det vi ofrivilligt barnlösa går igenom; väntan, sorg, förtvivlan och väntan. Då och då kommer små ljusglimtar men de är tyvärr inte långvariga och inte har de varit många heller under de här åren. Faktum är ju att trots att t.ex vi kämpat så länge så står vi på samma ruta som för 4 år sedan. Det kanske kommer mer om hur man upplever behandlingen i senare avsnitt, det är ju något som inte går att sätta sig in i om man inte gjort IVF.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar