Den där strimman...

...av hopp är nog på väg tillbaka. Det vände när vi var på semester, ett avbrott från allt som var jobbigt, från allt som påminde om sorgen här hemma. I november när vi precis varit i Stockholm och femte försöket gått åt skogen kändes det i hela kroppen att det var nog för ett tag. Ingen energi, ingen lust, spyfärdig bara vid tanken på ny behandling. Det är inte lättare art vänta eller ta en paus mot att vara mitt inne i behandlingar men det ger energi och man ser det andra i livet lite tydligare. Jag är glad att vi tog chansen och vågade oss på en paus, kan inte göra annat än att rekommendera detta. Det finns annat i livet än barn och det är det som vi sett lite klarare nu än innan. Från svartaste mörker i november 2011 till en strimma hopp i slutet av mars 2012. Imorgon ska jag ringa distansläkaren och planera in ett planeringssamtal inför nästa försök och återförande av en eller två av våra tre godingar som finns i frysen! Tack för att ni finns underbara ni och fortsätter följa oss :)
Bilden nedan är från dagens promenad. Vi fick middag hos mina föräldrar idag och sen gick jag o tjejerna hem ca 6 km, så gott väder!