Varför??

Varför kunde inte jag fått skriva ett annat slags inlägg den här gången? Varför ville inte vår fina perfekta blastocyst stanna hos oss så jag hade fått gå med stor mage i jul och vi hade fått bli föräldrar i maj? Varför ska vi behöva gå igenom det här och må så här? Att det kan gå från att hoppet finns till att det känns som om hela världen rasar på bara några få timmar.
Vi hade testdag idag, det har man alltid ca 2 veckor efter insättning av ett embryo. Inget graviditetshormon i kroppen = inget utslag = ogravid. Blödningen har hållt sig borta längre än vanligt och gör det än, dock är det troligtvis progynontabletterna tillsammans med progesteronet som skjuter upp den. Och vi som trodde att det faktiskt kunde ha funkat nu.
Vi får se nu hur vi går vidare, ska ringa och prata med Carlanderska idag och höra lite. Vi har ju bara en i frysen och gör man nästa omgång som denna och sätter tillbaka en fryst så blir ju hormonbehandlingen desto mindre påfrestande (bara tabletter, inget äggplock osv). MEN om inte den i frysen överlever så har man genomgått allt det i onödan. Jag tror att vi kommer att välja en helt ny omgång med stimulering, äggutplockning och så och sen förhoppningsvis samla fler till frysen så om inte färskförsöket funkar så har vi åtminstone mer än en där :)
Vi tar lite paus nu i alla fall, rår om varandra och tar nya tag om ett tag. Ska bli väldigt spännande och se hur många som blivit gravida tills vi sätter igång igen, väldigt spännande....inte alls. Förlåt men idag är jag väldigt ledsen och livet är orättvist, alldeles för orättvist. Varför ser allt så bra och perfekt ut men ändå funkar det inte? Varför??