Varför just vi?

Det är en fråga som jag undrar över ibland. Varför ska just vi gå igenom det här? Varför ska just vi behöva genomgå en massa hormonkurer, långa resor, förtvivlan och hopplöshet. Vad är tanken med detta? Varför just vi? Ibland kan jag vara så sjukt trött på att vara ofrivilligt barnlös. Som i lördags till exempel när vi var på bröllop så var det flera små bebisar där, det krävdes flera djupa andetag för att överhuvudtaget orka med att vara i närheten. Jag vill inte att det ska vara så, det räcker nu. Vi har förstått för länge länge sen att vi ska vara väldigt rädda om våra barn och inte ta dem för givet, vi vet det nu. Det kunde räckt långt innan IVF, vi visste det då också. På torsdag är det kontroll av slemhinnan för att se om Progynontabletterna har haft någon effekt. Vågar inte hoppas ens, hade inte blivit förvånad om det inte funkar det heller. Vi får se på torsdag helt enkelt.

Hittade denna dikt på en sida om barnlöshet, lite lång men väldigt tänkvärd!

A Talk With My Unborn Child a poem by Amy Borens

These arms of mine are still empty,

It's been far too many years.

I can hardly keep them hidden,

The heartache and the tears.

I am waiting for you, sweet angel

To bless my life, my heart, my soul.

I think I've been a good wife,

Now I want so much a mother's role.

My life doesn't seem complete.

You are not there to hold.

A big piece of my life is missing,

Your destiny is yet untold.

I see you in my dreams, baby.

Ten little fingers and toes.

You have your Mommy's blue eyes,

And your daddy's ears and nose.

When my eyes are closed I think,

Will your room be pink or blue?

And how much of my life will pass

Before all my dreams come true?

Will I ever know the joy

Of rocking you at night?

Telling bedtime stories

And tucking you in tight?

Will I ever be able to comfort you

When you fall and scrape your knee?

To kiss and make it better

At the tender age of three?

Can I watch you graduate

And drive you to the mall?

Your dad could take you fishing

And teach you to play ball.

Will you make me a gradma

When I am old and gray?

Looking back at my life,

I would be blessed in every way.

So why have I been left behind

When I have so much to give?

I would gladly show you the whole world

If you could only come to live.

Will my turn ever come?

I search my anguished mind.

But questions without answers

Is all I seem to find.

I go home every night

And fight the tightness in my chest.

The silence is so deafening

In my big empty nest.

I guess God has a plan for me

And I shouldn't have such fear.

But why you can't be in my life

He hasn't made quite clear.

I pray for you llittle one.

Everyday, can you hear?

So tell God we are ready

To hold you forever dear.

You would never go without.

We would shower you with love.

My little piece of heaven

Sent from up above.