.....och det var det väldigt välbehövligt med lite vila nu och bara få vara tillsammans och ha det gott. Vi har det riktigt skönt här, det har varit bra väder förutom idag då det har regnat nästan hela dagen. Fr.om imorgon till den dagen vi åker hem väntas sol, nice :)
Om lite drygt 2 veckor drar IVF 4b igång eller 3b om man nu inte räknar nr 1 som ett försök eftersom inga ägg då blev befruktade. Jag vet inte ens om jag känner att det är spännande längre eller om jag ens vågar hoppas. Hoppas gör man väl såklart men det är inte på samma sätt längre som vid de första försöken. I slutändan handlar det om det där lilla embryot, huruvida det klarar upptiningen och om det är tillräckligt livsdugligt för att stanna i 9 månader.
Om det inte funkar nu, när ska vi orka med nästa försök? Orkar vi? Jag vet inte. Just nu vet jag ingenting och vågar inte hoppas på någonting alls samtidigt som jag längtar och vill mer än någon annan gång. Det är så dubbelt allting och så orättvist, så förbaskat orättvist. Ofta undrar vad det är för mening med allt väntande egentligen. Vår väntan börjar närma sig 4 år nu, om det hade funkat direkt hade vi haft en 3-åring med oss i husvagnen på semestern och kanske ett syskon på väg. När folk sitter och pratar om barn så vill jag så gärna vara med, också prata om det jag har läst och hört men jag känner mig aldrig som en fullvärdig medlem i de grupperna så länge jag inte själv är mamma. Alltid utanför fast jag kanske längtat flera år längre än de som går med stora magar, barnvagnar och till och med syskon på väg.....Jag vill att den här jobbiga resan ska vara över snart så man får må bra igen och kan glädjas!
Ingen som inte varit i IVF-svängen själv kan förstå fullt ut hur jobbig väntan och längtan och förtvivlan kan vara. Däremot har vi er alla goa nära vänner och familj som förstår oss när vi är ledsna och kanske inte orkar allt. Som ändå låter oss vara med och prata om barn och bjuder in till samtal och inte ser det som något konstigt. Som skickar kramar via bloggen, sms, telefon och som kramar oss irl, som finns där och stöttar och peppar. Som gör att vi orkar ett tag till. Tack ♥
Vi har en veckas semester kvar här på härliga Öland och då ska vi försöka njuta så mycket vi kan. Vi har gått morgonpromenader på 1 timme varje morgon och det hjälper mycket tycker jag, man känner sig piggare :)
Leia bevakar snyggaste kylväskan ;-)
Igår tog jag, Mattias och hans föräldrar en cykeltur på 2 mil....
...till Källa Glassgård där det fanns mycket gott
att välja på! Min glass är såklart den rosa ;-)
5 kommentarer:
Vi håller alla tummar vi kan för er alltid! Ni är bara bäst! och när ni väl blir föräldrar kommer ni att vara de bästa i världen, kramar
Njut av semestern så ska ni se att det blir er tur denna gången!!
Ja, tänk om det hade funkat på första försöket som man naivt trodde. Då hade jag haft en 2½åring att hålla koll på nu...
Ivf-svängen tär på oss, men vi får inte ge upp. Den där Någon som jävlas med oss får inte vinna!
Ha en fortsatt skön semester.
På ett sätt så förstår jag din längtan och frustration då det tog lång tid med Hailey att bli gravid och förlusten av två bebisar.. Samtidigt kan jag inte sätta mig in i din situation och vill inte "förolämpa" dig genom att säga att jag förstår eftersom jag inte gått igenom det du går igenom. Men tycker det är otroligt orättvist att du inte får det du önskar mest i livet.. Tycker det är orättvist hu rmänniskor som inte vill eller inte kan ta hand om ett barn lyckas bli gravida så lätt.. Jag hoppas och ber att ni lyckas snart för jag kan bara tänka mig att det är svårt att känna att man ska kämpa hur mkt som helst.. Ens hjärta tål inte att krossas hur många gånger som helst. Men jag hoppas verkligen innerligen att ni får det ni vill. En miljon kramar till er från mig <3
Skicka en kommentar