Vi får göra som grodan!

Idag var jag på akupunktur igen, går ungefär var 3e vecka nu och det känns lagom. När jag kommer dit pratar jag akupunktören en stund, om hur menscykeln varit sedan sist vi sågs och om hur jag mår. Efter det sätter hon nålar i magen, fötterna, benen, armarna och så får jag ligga och slappna av 30-40 minuter själv. Jag vet inte om det är akupunkturen i sig eller avslappningen som gör att man får som ett rus genom kroppen, man blir alldeles varm och tårarna kommer väldigt lätt i början, senare känner man sig harmonisk och full med energi. Naturligtvis blir det så att man tänker mer på barnlösheten när man ligger där och har en stund till att bara tänka, det är ju den som är orsaken till att nålarna sitter där. Har försökt sedan jag började med akupunkturen i våras att tänka positivt och det har gått ganska bra, jag tänker positiva tankar om att detta ska hjälpa och att detta ska gå bra. Samtidigt vet jag och vi ju hur oerhört skört allt detta är med att hoppas, vi vet att vi inte kan göra det för mycket eller för starkt för då blir fallet så mycket värre sen. Tänk om man bara kunde veta hur lång tid det är kvar tills det är vår tur att få uppleva livets mirakel, 9 månader, 1 år, 2 år eller 5 år? Men lever som grodan, ja det gör vi hela tiden, lever på hoppet alltså :)