Berg- och dalbana

Upp och ner, upp och ner. Det är ofta så jag mår och känner med vår barnlöshet. Ena dagen är man så ledsen och uppgiven, det känns som om vi aldrig kommer att få bli föräldrar, aldrig någonsin. Andra dagen känns det rätt okej att vänta och man har energi. Sista veckorna har det varit mycket upp, ja, egentligen hela hösten trots tråkiga besked om cystan i äggstocken och att vi måste vänta med provrörsbefruktningen. Vi försöker ha fullt upp för det mesta och vi peppar varandra till att ta tag i saker och då höjs självförtroendet och man får mer energi. Det fysiska välmåendet gör nog också sitt, jag har gått ner 5 kg sen 23 september och Mattias har gått ner hela 8! Mycket promenader har det blivit och bättre mat, vi känner oss piggare och fräschare. Jag hoppas vi får vara kvar i uppförsbacken ett bra tag till och njuta av att må bra och ha det bra tillsammans. I helgen ska vi i alla fall må toppen, det blir stoooor fest för Mattias pappa och Mattias moster som båda fyller 50 år. Mycket jobb blir det i dagarna 3 (före, under och efter festen) och vi räknar inte med någon vila men det är det helt klart värt. Vi ska ha vansinnigt roligt och köra järnet ;-)

Bild: 1) Google 2) Kreativ insikt