Idag den 24 januari 2013 var Love och Ludvig beräknade att födas. Våra två små prinsar som nu är mer än 2 månader "gamla". Ibland får jag nästan nypa mig själv för att förstå att allt detta inte är en dröm utan att de faktiskt finns och att de är våra de här små liven som är hela vår värld!
Hälften mig och hälften Mattias var tydligen en bra kombination ändå.
Äntligen är vi i mål efter så många år och så många tårar. Resultatet av allt kämpande ligger i våra famnar och sover. Undrar vad de drömmer om?! Troligtvis mat, det är ju en ganska stor del av deras liv för tillfället.
Som sagt, vi är i mål och det känns som om det är lagom för bloggen att gå i mål och göra ett sista inlägg. Bloggen har varit en underbar ventil och hjälp de här åren för att inte tala om era underbara kommentarer, tack!!
Nu är vi som vilken småbarnsfamilj som helst som inte hinner med en blogg på samma sätt. Dessutom tror jag inte att intresset för att läsa om BVC-besök, trotsåldrar och bebisgos är lika stort som att läsa om ivf?
Kanske har jag fel men det är ju sånt alla gör och upplever även om de inte skriver om det. Sen tänker jag på våra barn också, de har inte i nuläget möjlighet att säga att de inte vill att jag skriver om deras utveckling på en blogg så därför tar jag det säkra före det osäkra och låter bli även om de skulle tycka att det var ok senare.
Från djupet av mitt hjärta TACK för all stöttning de här åren, tack vare er kända och okända människor så har sorgen varit lättare att bära.
Aldrig någonsin ska vi glömma den resa vi gjort och aldrig någonsin ska vi ta våra barn för givet. Aldrig. Ett inlägg som avslutar bloggen helt kommer i juni efter vårt bröllop och barnens dop såklart!
Morgongos :)
Ludvig
Love
Många många kramar till er alla!!
