Om att vara i mål

När det inträffar en sån här händelse i livet som delvis är oväntad så kommer såklart mycket känslor upp. Mycket oro och funderingar första dagarna. Sen när första chocken lagt sig och vi ser att allt går bra och framåt så kommer andra känslor. Att vi nu är en liten familj är så fantastiskt! Våra små killar är alldeles underbara och perfekta. De utvecklas helt normalt och gör sina föräldrar stolta hela tiden. När man sitter med våra godingar i famnen eller bara tittar på dem så kommer framförallt en känsla; vi är i MÅL!! Efter alla år av väntan och längtan så får vi nu vara som vilken familj som helst :-)
Vilken tur att vi inte gav upp även om det kanske var nära. Vilken otrolig tur att vi orkade hoppa på Ivf-tåget igen i maj!
Det går framåt hela tiden med grabbarna. Båda har vänt i vikt och är om några dagar uppe på sin födelsevikt igen. De tränar nu att vara utan sina masker (cpap) Igår var de utan drygt en timme var och idag på förmiddagen var de utan två timmar. I eftermiddag blir det utan en stund igen. De klarar detta jättebra och har fina värden hela tiden. Det är viktigt ändå att ta träningen långsamt för att inte få bakslag sen.
Ludvig hade en liten infektion i början av veckan men hans infektionsvärde är redan normalt igen. Båda är av med sina dropp och klarar sig på bara bröstmjölken de får från bland annat mig nu. De äter 30ml/måltid, 8 ggr/dygn. Nu så här mitt på dagen så passar vi på att äta lunch och vila och sen ska vi ha dem hos oss några timmar i em igen, längtar redan!! Kramar från oss.