Hur gör man?

Hur tar man sig tillbaka när man efter femte ruvningen tappat hoppet totalt? Det var så mycket lättare i början, första gångerna när vi inte gjort så många försök. Idag var det så tungt att stiga upp, ville tro att gårdagen bara varit en mardröm som jag snart skulle vakna upp från. Naturligtvis finns det så mycket mer i livet än barn och det har vi ju sett innan också. Utmaningen det kommande halvåret blir att fokusera på helt andra saker och lägga barnverkstan åt sidan. Just nu känns det väldigt långt till sommaren men vi vet båda att pausen är välbehövlig. Dessutom är vi ju faktiskt "bara" 28 och 29 än så länge så tiden finns ju, det är ingen panik. Det värsta med att vänta är att längtan blir desto större. Om vi istället bestämt oss för att göra ett nytt försök om ett par månader som vanligt, hade det funkat då? Tänk om...
Vi har börjat spana lite på resor i februari-mars någon gång. Mellan sportloven och påskloven då det är lite billigare. Egypten är väl det som verkar varmast. Vi vill inte flyga för långt, Asien är för långt. Har ni några tips vart mer man kan åka?? Om vi nu kommer iväg på någon resa så blir det vår första flygresa ihop efter 12 år tillsammans.... Mattias har inte mått så bra när han flugit innan men kan nog kanske tänka sig det nu :) Det vore så gott att ha något sånt att se fram emot, sorgen blir lite lättare att bära då.
Ni ser, redan planer och envishet... inte ger vi upp inte!
Tack för alla fina kommentarer, sms osv, tårarna rann konstant igår kväll kändes det som. Tack för att ni finns underbara människor som håller tummarna för oss! Många kramar till er från oss ♥